Vilken jÀkla tur man kan ha ibland! SÀtter pÄ datorn för att kolla pÄ film innan jag gÄr pÄ flyget och voilå! Gratis trÄdlöst Internet vid gaten i Alice. Jag gillar't! Sitter pÄ flygplatsen i Alice Springs nu och ska snart flyga ivÀg till Perth för att trÀffa Christopher. Jag varnar för ytterligare ett lÄngt inlÀgg. Jag vet att vissa klagar och vissa tycker det Àr kul, men nÀr man inte har nÄn att snacka med sÄ blir det lÀtt att man skriver kanske lite för mycket ibland. Hoppas ni uppskattar det i alla fall.
Flygresan till Alice frÄn Darwin gick bra, utan nÄgra större bekymmer. Fick mat mest hela resan faktiskt, hah! PÄ flighten mellan Cairns och Darwin fick man ingen mat, sÄ nu kÀkade jag en banan och ett Àpple innan jag klev ombord för att vara förberedd. Men det första som hÀnder pÄ planet - dricka och smÄkex. Sen macka med rostbiff, kex med ost, dricka och kaffe/te. Sen en pinnglass till efterrÀtt och en Mentos strax innan vi landade. Jag var nyttig och Ät allt utom glassen, hah. Har varit skittrÄkigt landskap hela vÀgen - bara röd sand och röd öken sÄ lÄngt ögat nÄr. Inga hus, inga stÀder, ingenting alls. Det kröp lite i kroppen pÄ mig nÀr det slog mig "Vart faaan har jag hamnat egentligen?"
NÄt lustigt som hÀnde precis innan vi landade, vilket faktiskt var vÀldigt lustigt. TÀnkte pÄ de gÄngerna pappa har berÀttat att preciiiis nÀr man ska landa sÄ kanske man mÄste dra pÄ igen, om det Àr dÄlig sikt osv. Satt precis och tÀnkte pÄ det nÀr vi skulle landa och tÀnkte Àven att jag faktiskt aldrig har varit med om det. Men gissa vad som hÀnder? Precis innan vi ska slÄ i marken sÄ frÀser piloten pÄ igen och vi stiger uppÄt. Han meddelar dÄ senare att det var pga en "sandvirvel", ni vet en virvelvind av sand som precis hade tagit sig in pÄ landningsbanan och han kunde inte "genomföra en sÀker landning" som han uttryckte sig. FrÀste runt ett varv till innan vi landade som vi skulle. Inga problem alls, bara det att det var lite lustigt att jag tÀnkte pÄ att jag aldrig har varit med om det, bara stunden innan det hÀnder.
Kliver ur flygplanet ute pĂ„ banan och jag min dĂ„re trodde att det skulle vara lite svalare hĂ€r eftersom vi Ă€r lĂ€ngre ifrĂ„n ekvatorn. Tji fick jag. HerrejĂ€vlar vad varmt det Ă€r!! Jag som hade leggings pĂ„ mig var tvungen att ösa in pĂ„ toaletten det första jag gjorde nĂ€r jag kom in pĂ„ terminalen och sĂ€tta pĂ„ mig medhavda shorts i handvĂ€skan. Hittade sedan min vĂ€ska och letade rĂ€tt pĂ„ en tjej som körde gratis-transferbussen till hostelet. Fick vĂ€nta ett tag pĂ„ flygplatsen för hon skulle vĂ€nta in en annan flight, sĂ„ vi satt och snackade ett tag. Helskön mĂ€nniska. FrĂ„gade hur varmt det var, och hon sa att igĂ„r hade det varit 45 grader och igĂ„rkvĂ€ll klockan 19 var det 38. Helt sjukt... Ă kte buss (dĂ€r AC:n var trasig) till hostelet och checkade in och tog en promenad till stan för att handla lite. Ăven fast det Ă€r sĂ„ varmt Ă€r det dock mycket behagligare Ă€n i Darwin eftersom det inte Ă€r lika fuktigt hĂ€r. Bodde i ett rum med sex bĂ€ddar med ensuite badrum.
PÄ kvÀllen kÀkade jag lite nudlar och duschade och sÄ visade dom "Harry Potter och den Flammande BÀgaren" pÄ storbildsskÀrm vid poolen vilket jag halvkikade pÄ. Satt ett svenskt par frÄn Skövde och kollade pÄ filmen ocksÄ, men det slutade med att vi sket i filmen och satt och snackade istÀllet.
Onsdag = Ayers Rock-dag! Upp klockan 05.10. Zzz...Zzz... Eftersom jag gick och la mig vid 23-tiden och hade rĂ€tt svĂ„rt att sova sĂ„ var jag ganska sĂ„ trött. KĂ€kade frukost och blev sen upphĂ€mtad med minibuss klockan 06.00. Blev sedan körda till ett stĂ€lle dĂ€r den större bussen skulle plocka upp oss. Var 44 stycken sammanlagt pĂ„ bussen. Och för er som inte vet sĂ„ ligger Ayers Rock ca. 50 MIL frĂ„n Alice Springs sĂ„ det tar ju en liten stund att köra. Ă kte först i tvĂ„ timmar dĂ€r vi sedan stannade pĂ„ enda bensinmacken pĂ„ typ 40 mil, och tog en rast dĂ€r en halvtimme. Ă kte sedan vidare i ca. tvĂ„ timmar till, dĂ€r vi stannade lĂ€ngs vĂ€gen för att ta lite kort pĂ„ Mount Conner. Trodde att det var Ayers Rock nĂ€r jag sĂ„g den först, men Mount Conner och Ayers Rock har inte samma form. Ayers Rock heter ju Uluru pĂ„ AboriginsprĂ„k och Mount Conner har blivit kallad Fool-Uru eftersom mĂ„nga trodde att Mount Conner var Uluru sĂ„ dom tog kort pĂ„ det och Ă„kte tillbaka till Alice Springs, hah! NĂ€r man sitter och Ă„ker genom öknen sĂ„ förĂ€ndras ju inte landskapet sĂ„ mycket, men vĂ€gen vi Ă„kte pĂ„ kallas för Death Highway för att det Ă€r sĂ„ mycket döda djur som ligger lĂ€ngs med vĂ€gen. Ăr precis som man ser pĂ„ westernfilmer, att det ligger perfekt bevarade skelett efter djur, som bara har lagt sig ner och dött. JĂ€vligt hĂ€ftigt faktiskt.
Ă kte sedan och hĂ€mtade upp nĂ„gra extra passagerare vid Ayers Rock Resort, som Ă€r ett hotell dĂ€r det dyraste rummet kostar $2100. PER NATT! Sedan började man skymta siluetten av Ayers Rock och jĂ€vlar, den Ă€r stor alltsĂ„! Har fĂ„tt lĂ€ra mig att den Ă€r 348 meter hög och ungefĂ€r 10 kilometer i omkrets. Ă kte först till The Cultural Centre och kĂ€kade lunch. Ăr typ ett center med massa information om The Outback och Aboriginernas traditioner osv. Stannade dĂ€r en timme innan vi frĂ€ste vidare mot Kata Tjuta, Ă€ven kallad The Olgas, vilket ocksĂ„ Ă€r en stenformation. Tog en promenad pĂ„ ca. 45 minuter upp genom en spricka i bland stenarna och tog lite bilder. Varmt och skönt med en stadig temperatur pĂ„ 42 grader, hah!
FrĂ„n Kata Tjuta Ă„kte vi vidare mot Ayers Rock. Gick tvĂ„ olika turer runt, dĂ€r vĂ„ra guider berĂ€ttade olika skrönor och berĂ€ttelser om varför vissa hĂ„l och formationer har tillkommit pĂ„ stenen osv. SĂ„g Ă€ven kedjan upp pĂ„ stenen dĂ€r man dĂ„ kan klĂ€ttra upp pĂ„ den. Kedjan gĂ„r uppĂ„t, kanske 100 meter och efter det sĂ„ fĂ„r du klara dig sjĂ€lv. Eftersom sjĂ€lva Ayers Rock Ă€r vĂ€ldigt helig för Aboriginerna sĂ„ vill dom helst inte att man ska klĂ€ttra upp pĂ„ den. Men klĂ€ttringen Ă€r stĂ€ngd för det mesta i alla fall pga. för höga temperaturer eller andra vĂ€derförhĂ„llanden, sĂ„som regn och vind. Ăr dryga 40 mĂ€nniskor som har dött nĂ€r som har klĂ€ttrat. Fick höra lite olika historier, om bl.a. en japan som ca. 30 meter upp för kedjan hade tappat sin kameralins och nĂ€r han skulle ösa efter den, slĂ€ppte han kedjan och flaxade sedan ner för berget. En annan, vilket var en tysk, hade slĂ€ppt kedjan nĂ€r han hade 40 meter kvar ner (han hade alltsĂ„ redan varit uppe), och skulle skutta de resterade 40 meterna ner, tappade fotfĂ€stet och slog sig sĂ„ illa att han hamnade i koma i en mĂ„nad, men dog sedan pĂ„ sjukhuset. Men de flesta dör av vĂ€tskebrist, hjĂ€rtattack eller vĂ€rmeslag.
En liten lustig historia var att Aboriginerna tycker ju som sagt att man helst inte ska klÀttra upp pÄ Ayers Rock eftersom den Àr vÀldigt helig för dom, och Kevin Rudd som Àr premiÀrminister i Australien sa att det Àr upp till var och en vad man vill göra, och har inte utfÀrdat nÄgot förbud mot att klÀttra upp. Men Aboriginerna sa att Ayers Rock Àr typ som deras kyrka, och Kevin Rudd skulle vÀl inte bli sÄ glad om nÄn höll pÄ att klÀttra upp för hans kyrka. Nej, det skulle vÀl inte vara sÄ kul, sa han, men utfÀrdade ÀndÄ inte nÄgot förbud. En söndag nÀr Herr PremiÀrminister var i kyrkan kom ett gÀng Aboriginer och klÀttrade upp för kyrktornet, vilket inte gladde Mr. Rudd sÄ vÀrst, haha! Trots detta sÄ Àr det fortfarande möjligt att klÀttra upp för Ayers Rock, Àven fast klÀttringen Àr stÀngd hela december, januari och februari pÄ grund av för höga temperaturer.
Efter vandringarna Äkte vi till en plats dÀr vi skulle kÀka middag, samt fÄ fin utsikt pÄ solnedgÄngen. Innan barbecuen fick vi ett glas champagne. Det Àr vÀl inte mÄnga ni kÀnner som kan sÀga att man har druckit champagne i öknen framför Ayers Rock i solnedgÄngen? Det ni, haha! Fick barbecue bestÄende av korv och massa sallad och melon till efterrÀtt. Solen gick ner ganska snabbt och jag mÄste sÀga att det Àr jÀvligt coolt att sitta i öknen och se solen försvinna bakom bergen, samtidigt som man ser hur Ayers Rock skiftar fÀrg. JÀvligt mÀktigt faktiskt (som pappa troligen skulle sÀga).
NĂ€r solen hade gĂ„tt ner var vi snabbt pĂ„vĂ€g dĂ€rifrĂ„n eftersom vi som sagt hade en bit att Ă„ka. Ă kte i 2½ timme innan vi stannade pĂ„ samma bensinmack som nĂ€r vi Ă„kte dit, och hade lite kisspaus. Ă kte sedan vidare och jag var tillbaka pĂ„ mitt hostel vid 00.30. RĂ€tt i sĂ€ng och sen blev det sova i nĂ„gra fĂ„ timmar innan jag skulle upp. Mitt plan till Perth gĂ„r 10.10 och dom hade en transferbuss som skulle gĂ„ 07.00, och en vid 09.00. Tyckte 09.00 verkade lite sent sĂ„ jag klev upp klockan 06.00, duschade och Ă„kte sedan till flygplatsen vid 7-tiden.
Sammanfattning av turen: Eftersom det var en endagstur och inte en tredagarstur med camping ute i öknen kunde man rĂ€kna med att det inte direkt skulle vara sĂ„ mĂ„nga ungdomar. Sagt och gjort. Det var jag och nĂ„gra enstaka ensamresare och resten par 30+. Men det gick verkligen ingen nöd pĂ„ mig. Satt bredvid en kvinna frĂ„n USA, men som ursprungligen var frĂ„n Frankrike. Pratare rĂ€tt mycket med hon och hennes man, och pratade Ă€ven med ett par frĂ„n Danmark. Den enda svenska paret som var med var ett par frĂ„n, tro't eller ej - Horred! Vilket Ă€r bara en bit utanför Skene. Guuuuuud sĂ„ jag kĂ€nde att jag lĂ€ngtade hem nĂ€r jag snackade med dom, hah! Vid middagen fick jag en idol i en Ă€ldre herre frĂ„n Nya Zeeland som hade varit överallt runt hela jorden, dĂ„ han hade varit in the navy nĂ€r han var yngre. Han hade besökt i princip alla lĂ€nder i hela vĂ€rlden, inklusive Sverige. Ăbercool gubbe. Jag kan vĂ€l inte sĂ€ga att jag hade roligt pĂ„ turen utan mer... trevligt Ă€r vĂ€l ordet. Jag hade vĂ€ldigt trevligt och det var faktiskt skönt att det inte var sĂ„ mĂ„nga ungdomar med, utan jag fick chans att fraternisera med di gamle istĂ€llet, haha.
Lite sammanfattning av Alice Springs dÄ, Àven fast jag inte var dÀr sÄ lÀnge: Jag kÀnde faktiskt lite obehag att Äka dit eftersom det verkligen ligger mitt ute i öknen och oavsett om du vill Äka Ät norr, söder, öster eller vÀster, sÄ tar det minst tvÄ dygn med bil. Tror nog att hela jag-Àr-verkligen-ute-i-ingenstans skrÀmde mig lite. Och lilla naiva Hanna-Sofia trodde ocksÄ att sjÀlva Alice Springs skulle leva upp till ökenryktet - dvs. att "stan" skulle bestÄ av typ 20 hus, att det fanns tre hostel, knappt nÄn elektricitet, att begreppet Internet inte skulle existera i folks ordförrÄd, och att det skulle krylla av Aboriginer överallt. Jag hade rÀtt om en grej och det Àr det sistnÀmnda. Det finns Aboriginer över, överallt som gÄr omkring barfota pÄ gatan och ser allmÀnt lÀskiga ut. Men annars sÄ Àr Alice Springs faktiskt en vÀldigt mysig stad. Dryga 28 000 invÄnare, omringad av berg och öken sÄ Àr det en oas mitt ute bland all sand. Dock skulle jag verkligen inte vilja stanna dÀr lÀngre Àn jag gjorde, eftersom det verkligen inte finns nÄnting att göra dÀr, men det Àr faktiskt en vÀldigt mysig stad. Jag Ängrar verkligen inte att jag Äkte dit och det var helt klart vÀrt pengarna, dels för flygen till och frÄn och dels för Ayers Rock/Kata Tjuta-turen.
Ikea-dag imorgon! Weeeeeiho!
NÄt lustigt som hÀnde precis innan vi landade, vilket faktiskt var vÀldigt lustigt. TÀnkte pÄ de gÄngerna pappa har berÀttat att preciiiis nÀr man ska landa sÄ kanske man mÄste dra pÄ igen, om det Àr dÄlig sikt osv. Satt precis och tÀnkte pÄ det nÀr vi skulle landa och tÀnkte Àven att jag faktiskt aldrig har varit med om det. Men gissa vad som hÀnder? Precis innan vi ska slÄ i marken sÄ frÀser piloten pÄ igen och vi stiger uppÄt. Han meddelar dÄ senare att det var pga en "sandvirvel", ni vet en virvelvind av sand som precis hade tagit sig in pÄ landningsbanan och han kunde inte "genomföra en sÀker landning" som han uttryckte sig. FrÀste runt ett varv till innan vi landade som vi skulle. Inga problem alls, bara det att det var lite lustigt att jag tÀnkte pÄ att jag aldrig har varit med om det, bara stunden innan det hÀnder.
Kliver ur flygplanet ute pĂ„ banan och jag min dĂ„re trodde att det skulle vara lite svalare hĂ€r eftersom vi Ă€r lĂ€ngre ifrĂ„n ekvatorn. Tji fick jag. HerrejĂ€vlar vad varmt det Ă€r!! Jag som hade leggings pĂ„ mig var tvungen att ösa in pĂ„ toaletten det första jag gjorde nĂ€r jag kom in pĂ„ terminalen och sĂ€tta pĂ„ mig medhavda shorts i handvĂ€skan. Hittade sedan min vĂ€ska och letade rĂ€tt pĂ„ en tjej som körde gratis-transferbussen till hostelet. Fick vĂ€nta ett tag pĂ„ flygplatsen för hon skulle vĂ€nta in en annan flight, sĂ„ vi satt och snackade ett tag. Helskön mĂ€nniska. FrĂ„gade hur varmt det var, och hon sa att igĂ„r hade det varit 45 grader och igĂ„rkvĂ€ll klockan 19 var det 38. Helt sjukt... Ă kte buss (dĂ€r AC:n var trasig) till hostelet och checkade in och tog en promenad till stan för att handla lite. Ăven fast det Ă€r sĂ„ varmt Ă€r det dock mycket behagligare Ă€n i Darwin eftersom det inte Ă€r lika fuktigt hĂ€r. Bodde i ett rum med sex bĂ€ddar med ensuite badrum.
PÄ kvÀllen kÀkade jag lite nudlar och duschade och sÄ visade dom "Harry Potter och den Flammande BÀgaren" pÄ storbildsskÀrm vid poolen vilket jag halvkikade pÄ. Satt ett svenskt par frÄn Skövde och kollade pÄ filmen ocksÄ, men det slutade med att vi sket i filmen och satt och snackade istÀllet.
Onsdag = Ayers Rock-dag! Upp klockan 05.10. Zzz...Zzz... Eftersom jag gick och la mig vid 23-tiden och hade rĂ€tt svĂ„rt att sova sĂ„ var jag ganska sĂ„ trött. KĂ€kade frukost och blev sen upphĂ€mtad med minibuss klockan 06.00. Blev sedan körda till ett stĂ€lle dĂ€r den större bussen skulle plocka upp oss. Var 44 stycken sammanlagt pĂ„ bussen. Och för er som inte vet sĂ„ ligger Ayers Rock ca. 50 MIL frĂ„n Alice Springs sĂ„ det tar ju en liten stund att köra. Ă kte först i tvĂ„ timmar dĂ€r vi sedan stannade pĂ„ enda bensinmacken pĂ„ typ 40 mil, och tog en rast dĂ€r en halvtimme. Ă kte sedan vidare i ca. tvĂ„ timmar till, dĂ€r vi stannade lĂ€ngs vĂ€gen för att ta lite kort pĂ„ Mount Conner. Trodde att det var Ayers Rock nĂ€r jag sĂ„g den först, men Mount Conner och Ayers Rock har inte samma form. Ayers Rock heter ju Uluru pĂ„ AboriginsprĂ„k och Mount Conner har blivit kallad Fool-Uru eftersom mĂ„nga trodde att Mount Conner var Uluru sĂ„ dom tog kort pĂ„ det och Ă„kte tillbaka till Alice Springs, hah! NĂ€r man sitter och Ă„ker genom öknen sĂ„ förĂ€ndras ju inte landskapet sĂ„ mycket, men vĂ€gen vi Ă„kte pĂ„ kallas för Death Highway för att det Ă€r sĂ„ mycket döda djur som ligger lĂ€ngs med vĂ€gen. Ăr precis som man ser pĂ„ westernfilmer, att det ligger perfekt bevarade skelett efter djur, som bara har lagt sig ner och dött. JĂ€vligt hĂ€ftigt faktiskt.
Ă kte sedan och hĂ€mtade upp nĂ„gra extra passagerare vid Ayers Rock Resort, som Ă€r ett hotell dĂ€r det dyraste rummet kostar $2100. PER NATT! Sedan började man skymta siluetten av Ayers Rock och jĂ€vlar, den Ă€r stor alltsĂ„! Har fĂ„tt lĂ€ra mig att den Ă€r 348 meter hög och ungefĂ€r 10 kilometer i omkrets. Ă kte först till The Cultural Centre och kĂ€kade lunch. Ăr typ ett center med massa information om The Outback och Aboriginernas traditioner osv. Stannade dĂ€r en timme innan vi frĂ€ste vidare mot Kata Tjuta, Ă€ven kallad The Olgas, vilket ocksĂ„ Ă€r en stenformation. Tog en promenad pĂ„ ca. 45 minuter upp genom en spricka i bland stenarna och tog lite bilder. Varmt och skönt med en stadig temperatur pĂ„ 42 grader, hah!
FrĂ„n Kata Tjuta Ă„kte vi vidare mot Ayers Rock. Gick tvĂ„ olika turer runt, dĂ€r vĂ„ra guider berĂ€ttade olika skrönor och berĂ€ttelser om varför vissa hĂ„l och formationer har tillkommit pĂ„ stenen osv. SĂ„g Ă€ven kedjan upp pĂ„ stenen dĂ€r man dĂ„ kan klĂ€ttra upp pĂ„ den. Kedjan gĂ„r uppĂ„t, kanske 100 meter och efter det sĂ„ fĂ„r du klara dig sjĂ€lv. Eftersom sjĂ€lva Ayers Rock Ă€r vĂ€ldigt helig för Aboriginerna sĂ„ vill dom helst inte att man ska klĂ€ttra upp pĂ„ den. Men klĂ€ttringen Ă€r stĂ€ngd för det mesta i alla fall pga. för höga temperaturer eller andra vĂ€derförhĂ„llanden, sĂ„som regn och vind. Ăr dryga 40 mĂ€nniskor som har dött nĂ€r som har klĂ€ttrat. Fick höra lite olika historier, om bl.a. en japan som ca. 30 meter upp för kedjan hade tappat sin kameralins och nĂ€r han skulle ösa efter den, slĂ€ppte han kedjan och flaxade sedan ner för berget. En annan, vilket var en tysk, hade slĂ€ppt kedjan nĂ€r han hade 40 meter kvar ner (han hade alltsĂ„ redan varit uppe), och skulle skutta de resterade 40 meterna ner, tappade fotfĂ€stet och slog sig sĂ„ illa att han hamnade i koma i en mĂ„nad, men dog sedan pĂ„ sjukhuset. Men de flesta dör av vĂ€tskebrist, hjĂ€rtattack eller vĂ€rmeslag.
En liten lustig historia var att Aboriginerna tycker ju som sagt att man helst inte ska klÀttra upp pÄ Ayers Rock eftersom den Àr vÀldigt helig för dom, och Kevin Rudd som Àr premiÀrminister i Australien sa att det Àr upp till var och en vad man vill göra, och har inte utfÀrdat nÄgot förbud mot att klÀttra upp. Men Aboriginerna sa att Ayers Rock Àr typ som deras kyrka, och Kevin Rudd skulle vÀl inte bli sÄ glad om nÄn höll pÄ att klÀttra upp för hans kyrka. Nej, det skulle vÀl inte vara sÄ kul, sa han, men utfÀrdade ÀndÄ inte nÄgot förbud. En söndag nÀr Herr PremiÀrminister var i kyrkan kom ett gÀng Aboriginer och klÀttrade upp för kyrktornet, vilket inte gladde Mr. Rudd sÄ vÀrst, haha! Trots detta sÄ Àr det fortfarande möjligt att klÀttra upp för Ayers Rock, Àven fast klÀttringen Àr stÀngd hela december, januari och februari pÄ grund av för höga temperaturer.
Efter vandringarna Äkte vi till en plats dÀr vi skulle kÀka middag, samt fÄ fin utsikt pÄ solnedgÄngen. Innan barbecuen fick vi ett glas champagne. Det Àr vÀl inte mÄnga ni kÀnner som kan sÀga att man har druckit champagne i öknen framför Ayers Rock i solnedgÄngen? Det ni, haha! Fick barbecue bestÄende av korv och massa sallad och melon till efterrÀtt. Solen gick ner ganska snabbt och jag mÄste sÀga att det Àr jÀvligt coolt att sitta i öknen och se solen försvinna bakom bergen, samtidigt som man ser hur Ayers Rock skiftar fÀrg. JÀvligt mÀktigt faktiskt (som pappa troligen skulle sÀga).
NĂ€r solen hade gĂ„tt ner var vi snabbt pĂ„vĂ€g dĂ€rifrĂ„n eftersom vi som sagt hade en bit att Ă„ka. Ă kte i 2½ timme innan vi stannade pĂ„ samma bensinmack som nĂ€r vi Ă„kte dit, och hade lite kisspaus. Ă kte sedan vidare och jag var tillbaka pĂ„ mitt hostel vid 00.30. RĂ€tt i sĂ€ng och sen blev det sova i nĂ„gra fĂ„ timmar innan jag skulle upp. Mitt plan till Perth gĂ„r 10.10 och dom hade en transferbuss som skulle gĂ„ 07.00, och en vid 09.00. Tyckte 09.00 verkade lite sent sĂ„ jag klev upp klockan 06.00, duschade och Ă„kte sedan till flygplatsen vid 7-tiden.
Sammanfattning av turen: Eftersom det var en endagstur och inte en tredagarstur med camping ute i öknen kunde man rĂ€kna med att det inte direkt skulle vara sĂ„ mĂ„nga ungdomar. Sagt och gjort. Det var jag och nĂ„gra enstaka ensamresare och resten par 30+. Men det gick verkligen ingen nöd pĂ„ mig. Satt bredvid en kvinna frĂ„n USA, men som ursprungligen var frĂ„n Frankrike. Pratare rĂ€tt mycket med hon och hennes man, och pratade Ă€ven med ett par frĂ„n Danmark. Den enda svenska paret som var med var ett par frĂ„n, tro't eller ej - Horred! Vilket Ă€r bara en bit utanför Skene. Guuuuuud sĂ„ jag kĂ€nde att jag lĂ€ngtade hem nĂ€r jag snackade med dom, hah! Vid middagen fick jag en idol i en Ă€ldre herre frĂ„n Nya Zeeland som hade varit överallt runt hela jorden, dĂ„ han hade varit in the navy nĂ€r han var yngre. Han hade besökt i princip alla lĂ€nder i hela vĂ€rlden, inklusive Sverige. Ăbercool gubbe. Jag kan vĂ€l inte sĂ€ga att jag hade roligt pĂ„ turen utan mer... trevligt Ă€r vĂ€l ordet. Jag hade vĂ€ldigt trevligt och det var faktiskt skönt att det inte var sĂ„ mĂ„nga ungdomar med, utan jag fick chans att fraternisera med di gamle istĂ€llet, haha.
Lite sammanfattning av Alice Springs dÄ, Àven fast jag inte var dÀr sÄ lÀnge: Jag kÀnde faktiskt lite obehag att Äka dit eftersom det verkligen ligger mitt ute i öknen och oavsett om du vill Äka Ät norr, söder, öster eller vÀster, sÄ tar det minst tvÄ dygn med bil. Tror nog att hela jag-Àr-verkligen-ute-i-ingenstans skrÀmde mig lite. Och lilla naiva Hanna-Sofia trodde ocksÄ att sjÀlva Alice Springs skulle leva upp till ökenryktet - dvs. att "stan" skulle bestÄ av typ 20 hus, att det fanns tre hostel, knappt nÄn elektricitet, att begreppet Internet inte skulle existera i folks ordförrÄd, och att det skulle krylla av Aboriginer överallt. Jag hade rÀtt om en grej och det Àr det sistnÀmnda. Det finns Aboriginer över, överallt som gÄr omkring barfota pÄ gatan och ser allmÀnt lÀskiga ut. Men annars sÄ Àr Alice Springs faktiskt en vÀldigt mysig stad. Dryga 28 000 invÄnare, omringad av berg och öken sÄ Àr det en oas mitt ute bland all sand. Dock skulle jag verkligen inte vilja stanna dÀr lÀngre Àn jag gjorde, eftersom det verkligen inte finns nÄnting att göra dÀr, men det Àr faktiskt en vÀldigt mysig stad. Jag Ängrar verkligen inte att jag Äkte dit och det var helt klart vÀrt pengarna, dels för flygen till och frÄn och dels för Ayers Rock/Kata Tjuta-turen.
Ikea-dag imorgon! Weeeeeiho!
Bjuder pÄ bilder pÄ ett av vÀrldens sju underverk.
Puss!
Wiho!
Tummen fick ocksÄ vara med!
Champagne i öknen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar