Hanna-Sofias resor 🌎: Skydive

Det gick som planerat idag - Jag har hoppat fallskärm!!! Jag har slängt mig ut ur ett litet flygplan på 12 000 fots höjd, dvs. närmre 4000 meter, i 200 km/h!! Jag har fallit fritt i dryga 45 sekunder och störtat ner mot en säker död om jag inte hade haft fallskärm.

Sa ju igår att det inte var 100% säkert att vi skulle kunna skydiva idag med tanke på att vädret har varit rätt så dåligt. Skulle slå en signal till dom idag igen för att stämma av och se om vi kunde hoppa. Imorse var vi uppe vid halv 9, käkade frukost och checkade sen ut från vårat hostel. Det fanns inte tre nätter i rad på något hostel här i Franz så vi var tvugna att boka en natt på YHA och nu har vi flyttat 50 meter ner på gatan till Glow Worm. Dock när vi kom till Glow Worm var det ingen incheckning förrän efter klockan 14, men vi betalade allt och skulle komma tillbaka senare.

Klockan var då halv 10 och vi hade inget speciellt för oss så vi fräste till Fox Glacier, där vi förhoppningsvis skulle få skydiva. Jag ringde när vi var på väg och jag fick prata med samma man som igår, och han sa att dom ännu inte hade hoppat något idag, men att vi skulle komma förbi deras kontor vid 11.30 och se hur det gick. Kom fram till Fox Glacier strax efter 10, och då hade vi 1½ timme att döda. Satte oss på ett café och drack lite te och kaffe och vid kvart över 11 åkte vi till deras kontor. Fox Glacier är förresten en by i stil med Franz Josef. Väldigt litet och allt är inriktat på friluftsliv.

Direkt när vi kommer ut till deras kontor så kommer en kille emot oss och frågar om vi har bokat tid, så jag säger ja, och vi får på en gång komma in och skriva på papper. Stod bland annat att företaget inte är ersättningsskyldiga om hoppet skulle resultera i död. Gaaah! Läskigt! Efter en stund får vi hoppdräkter på oss och får vänta ett tag, då deras enda plan precis hade åkt iväg med två andra som skulle hoppa. Så det verkade som att vi skulle få hoppa, men inget är ju egentligen 100% säkert förrän man har kastat sig ut, eftersom man kan ju tvingas avbryta flygturen om vädret där uppe i himlen är värre än vad man trodde.

Mannen jag pratade med i telefon var verkligen jättetrevlig och jag blev väldans glad då jag upptäckte att det var honom jag skulle hoppa med! En riktig mysfarbror var han allt. Vi hade en liten genomgång om hur man ska bete sig när man hoppar och så, innan planet kom tillbaka för att hämta upp oss. Planet var jättelitet och vi fick knappt plats allihop, Daniel och hans gubbe, jag och min gubbe och piloten. Jag blev rätt glad när jag fick veta att jag skulle hoppa först eftersom jag satt längst fram. Daniel hoppade ju bungyjump först, då kunde jag allt få hoppa skydive först, hah!

Fräste iväg i det lilla planet och tog oss en tur över Southern Alps, vars högsta punkt är Mount Cook. Vi åkte aldrig till Mount Cook med bilen, men nu behöver vi inte vara ledsna över att vi har missat nåt, då vi nu har sett den från ovan. Såg även Fox Glacier, en av glaciärerna här i området. Vi ska vandra på Franz Josef Glacier imorgon som ligger närmre oss. Det var så otroligt fint landskap att se de snötäckta bergen och all snö och glaciären. Tänkte för mig själv "Hur jävla vackert är inte det här?", hah!

Eftersom jag satt längst fram hade jag span på höjdmätaren och när det stod 6000 ft, tänkte jag att vi jäklar i mig skulle upp på dubbel höjd! Vid ca. 10 000 fot får jag en assexig lädermössa och ett par glasögon på mig och vi börjar förbereda oss för hoppet. Ser att mätaren är på över 12 000 fot och så börjar min gubbe säga vad som kommer hända näst. Efter en stund öppnar han dörren och den bara flyger upp fort som fasen och jag kände verkligen hur starkt vinddraget var. Liiite läskigt att sitta precis vid dörren när man har rätt så långt ner till marken, hah!

Så öser min gubbe ut sitt högerben och sen ska jag ta ut med båda mina ben så att jag hänger fritt rätt ut i luften, med bara selen fastsatt vid min gubbe som enda säkerhet. Det var lite läskigt ska jag säga, haha. Sen posade vi för kameran på vingen och innan jag vet ordet av så slungas jag ut i luften, slår en volt och ser planet bara försvinna. "Wooooooohooooooooooooo!!!!" skriker jag för full hals. Så jääääkla häftigt! Sån otroligt cool känsla att bara falla fritt, känna den isande luften mot huden, se världen långt där nedanför och bara vara helt tyndglös.

Efter vad som påstås vara 45 sekunder känner jag ett ryck, och fallskärmen löses ut och vi far uppåt en sväng och sen hänger man där och svävar. Fick lite lock för ena örat, men jag tryckutjämnade och då blev det bättre. Daskade upp kameran jag hade runt halsen fort som bara den och tog massor med kort. Det är jätteballt för det är verkligen tyst där uppe. Man hör ingenting annat än sin egna röst, och möjligtvis den man också pratar med, haha. En stund senare ser jag en annan fallskärm komma emot oss. Tog mig ett tag att inse att det var Daniel, och att våra gubbar styrde oss emot varandra så vi skulle kunna ta kort och snacka en sväng. Daniel sa efteråt att tydligen var våra fallskärmar jättenära varandra, vilket kanske inte är så bra om dom skulle trassla in sig. Det hände som tur var ingenting och efter en liten stund flög Daniel iväg.

Min gubbe frågade plötsligt om jag gillar bergochdalbanor? Jovisst, jag älskar bergochdalbanor! Så säger han, "håll här" så fick jag hålla i fallskärmen! Så skulle jag dra allt jag kunde åt vänster och då cirkulerar man runt, runt, runt, runt, runt så att det ska känna som att man åker bergochdalbana. Så drog jag hårt åt höger och så for man runt, runt, runt, runt, runt åt andra hållet. Så lärde han mig hur jag skulle styra med fallskärmen, och hur jag skulle stå nästintill still i luften och så vidare. Det är inte svårt, men man måste allt använda lite kraft, då fallskärmen är rätt tung.

Efter allt för kort tid börjar vi närma oss marken och då drar man upp benen rakt ut och landar mjukt och fint, glidandes på gräset på rumpan. Inte alls obekvämt eller hårt. Var helt lyrisk efteråt och jag ville bara göra det igen! Var så himla roligt och det är en helt obeskrivlig känsla när man faller fritt från sån hög höjd. Jag kan verkligen förstå dom som vill ha det som jobb, att ta med äventyrare ut så och få hoppa flera gånger om dagen, och dessutom få betalt för det! Var också väldigt glad att jag fick en sån trevlig gubbe att hoppa med.

När vi hade fått av oss fallskärmarna åkte vi tillbaka till deras kontor där vi betalade och köpte bilder. Man betalar i efterhand, om det nu skulle bli så att hoppet inte blir av, efter att man har åkt upp i planet. Dock kände jag mig lite illamående efteråt, då jag tror att det blev lite för mycket bergochdalbane-körning med fallskärmen. På grund av det fick Daniel köra tillbaka till Franz, och mitt illamående blev ju inte direkt bättre av att vägen mellan Fox och Franz är så slingrig att man knappt kan köra fortare än 30 km/h. Kom tillbaka till Franz och då fick vi tillgång till vårat rum. Kände mig fortfarande lite dålig, men jag kokade mig lite makaroner och käkade det med pesto och sakta men säkert kände jag mig bättre.

Ja, det här var ju helt klart en av de roligaste grejerna jag har gjort i hela mitt liv. Det var både häftigt, ballt, coolt, tufft, fräsigt, men framförallt var det jäkligt roligt. Men, trots allt detta, om jag måste välja vad som var bäst så måste jag säga bungyjumpen. Det är en sån sjuk adrenalinkick så ni anar inte. Men bungyjump är nog för de riktiga våghalsarna (som mig själv då, haha!) men skydive tror jag att de flesta skulle kunna våga sig på. Dock kanske inte dom där två på Gastkullevägen hemma i Järpen, haha!

Det var ändå en jäkla tur att vi kunde hoppa idag för när vi kom tillbaka till Franz så började det regna och det är väl kanske inte det bästa vädret att hoppa fallskärm i. Hade i alla fall en väldigt rolig dag och jag är jätteglad att jag äntligen kan säga att jag har skydivat. Detta är verkligen nånting jag skulle vilja göra igen, och med tanke på att jag har en rätt avundsjuk pojkvän därhemma, så får jag ju bara hoppas på att jag nån gång i livet får testa på det igen.

Och tänka sig, på en vecka har jag både hunnit med att hoppa 134 meter bungyjump, svinga mig i världens största gunga i 150 km/h samt kasta mig ut ur ett plan på 4000 meters höjd. Adrenalinkickar, javisst!

Imorgon ska vi ut och glaciärvandra på Franz Josef Glacier. Ska på en halvdagstur och vi ger oss iväg vid 10.30 imorgon. Spännande!

Här får ni ett gäng med bilder från himlen (och marken). Njut och bli avundsjuka!

Pussar och kramar!