Hanna-Sofias resor 🌎: Albanien

Jajamän, idag har vi allt tagit en utflykt och det gick till (som rubriken avslöjar...) Albanien! Montenegro har inte sån lång kustremsa, och därför är det inte så långt från Budva till den albanska gränsen. Och istället för att bara ligga på stranden och steka varenda dag som vi är här, tyckte vi att det skulle vara roligt att göra en dagsutflykt, och samtidigt se ett land som inte direkt är så... tja, utforskat av turister om man säger så.

Klockan ringde vid 06.30, och då gav vi oss iväg till den plats där vi skulle bli upphämtade med bussen. Vi åkte iväg vid kvart i åtta och efter diverse upphämtningar på olika hotell begav vi oss mot den albanska gränsen. Kan bara säga som så att vi hämtade upp ett par från ett hotell som heter Splendid, som ligger här längs med Budvanska Rivieran, och det var där som ett par scener ur James Bond - Casino Royale spelades in, och där dessutom Brad Pitt och Angelina Jolie bodde för ett par veckor sedan. Det ni!

Efter dryga två timmar kom vi fram till gränsen och jag kan ju lugnt säga att jag är glad att jag överlevde. Det är sånna sjuuuuukt smala vägar och dom kör så förbannat fort! Det hjälper ju inte direkt heller att man sitter närmast ytterkanten, och när man tittar ner så ser man ett långt stup! Det var fler en än gång jag höll Fredrik lite väl hårt i handen, haha. Vid gränsen kom en polis ombord för att ta våra pass och stämpla dom. Jag trodde att allt skulle ta längre tid än vad det gjorde, men det tog kanske runt en halvtimme, vilket inte alls var länge med tanke på att vi kanske var runt 40 pers i bussen. Stannade vid ett litet café innan vi fick tillbaka våra pass och vi körde vidare in i Albanien.

Vi körde sedan vidare till den stad där vi skulle stanna - Shkodor där det bor ca. 145 000 människor. Vi stannade först till nedanför ett högt berg, där det uppepå låg en fästning vid namn Rozafa. Våran buss var så pass stor att den inte kunde ta sig upp på den smala vägen som ledde upp till fästningen, så vi stannade där och tog flera minibussar upp istället. Och det är verkligen helt sjukt hur duktiga chaufförerna är alltså. Gatan känns knappt bredare än en cykelväg, men ändå lyckas dom mötas med andra bilar. Trots att man kanske måste stanna och backa och fiffa till det lite, men att dom överhuvudtaget lyckas är ett mysterium.

Kom upp till fästningen och vandrade runt där ett tag, och fick en väldigt fin 360 graders vy av Shkodor och dess omgivningar. Hade fin utsikt över Shkodorsjön, som går mitt på gränsen mellan Montenegro och Albanien. 60% av den ligger i Montenegro och 40% ligger i Albanien. Fick lite information om fästningen i sig, varför den byggdes osv. Kan ju bara nämna att den byggdes för att försvara Europa mot turkarna, så att de inte kunde komma längre in i Europa och erövra.

Efter ett tag begav vi oss ner för berget, som vi fick veta var 134 meter högt. Lika högt som jag har bungyjumpat alltså! Begav oss till en restaurang, som enligt guiderna skulle hålla väldigt hög standard. Enligt albanska mått. Tja, då får vi väl fan se hur hög standarden är, haha! Förrätten bestod av nån liknande grönsakssoppa som var lite smaklös, men det gick ändå ner. Sen var det lite sallad på en tallrik - tomat, gurka, oliver, rivna morötter, inlagd grönkål och rödkål. Jag som inte är världens största fan av de två sistnämnda, lämnade dom åt sidan. Sen var det dags för huvudrätten, och vi hade i förväg fått bestämma om vi ville ha fisk eller kött. Både jag och Fredrik valde kött, men när det kom in ångrade jag mig genast när jag fick se hur god fisken såg ut som serverades till andra bord. Köttbiten, som jag inte har nån aning om var det var för typ av kött, var varken estetiskt tilltalande eller välsmakande. Jag kunde helt enkelt inte komma ifrån att det såg ut som hjärna. Jag tänkte hela tiden "Jag äter hjärna, jag äter hjärna, jag äter hjärna". Jag har aldrig ätit hjärna innan, så jag vet inte hur en hjärna skulle se ut om den var tillagad, men jag lovar att det inte var så långt ifrån den köttbiten vi fick idag. Och med tanke på att mina tankar om köttet inte var så trevliga, växte bara maten i munnen och jag åt inte ens upp hälften. Man ska inte vara rädd för främmande saker, men det är lite svårt att försöka njuta av maten när man tror att det är vissa organ man äter. Efterrätten var i alla fall god, då det var någon sorts vaniljkräm. Hade varit gott med lite hallon eller nånting till, men gott var det i alla fall.

Satte oss sen på bussen och begav oss iväg in mot Shkodor. Det märktes verkligen av att det är en ganska stor stad, då det vimlade av bilar och cyklar och folk i allmänhet. Stannade bussen i närheten av en stor moské (då 65% av albanerna är muslimer, är det rätt mycket moskéer i landet), och där var det valfritt om man ville följa med till ett arkeologiskt museum eller inte. Alternativet var att vandra runt i stan, men då skulle vi haft nästan 1½ timme på oss att gå runt, och med rädsla av att gå vilse, följde vi med till muséet. Det var rätt intressant, då våran guide pratade om hur det var ställt mellan män och kvinnor förr i tiden osv. Till och från muséet fick vi också chans att se baksidan av staden, dvs. massa slitna och gamla hus från kommunisttiden. Kanske inte så "roligt" men väldigt intressant att vi fick se något som kanske andra guider hade skämts lite för.

Sedan var det lite tid för oss själva i Shkodor, och vi tog oss en tur till en bar/café och tog varsin öl och cola. Vi betalade i Euro, som är valutan i Montenegro, men fick tillbaka i Lek som är valutan i Albanien. Priserna i Albanien är ungefär hälften som i Montenegro så för våra drycker betalade vi 2 euro, betalade med en femma och fick tillbaka 300 lek. På 1 Euro går det ca. 120 lek, så vi betalade ca. 25 kronor för drickat. Helt okej med tanke på att den inhemska albanska ölen var väldigt god. Gick sen tillbaka till bussen för att påbörja resan tillbaka till Montenegro. Tog ca. 30 minuter till gränsen, och ytterligare 1½ timme från gränsen tillbaka till Budva. Var tillbaka strax efter 18.00 nöjda och glada (och hungriga, i alla fall jag, då jag vägrade äta hjärna som jag verkligen insisterar på att det var, trots Fredriks protester).

Nu har jag berättat lite om våran dag och tänkte nu dänga i er lite albansk historia. Har verkligen blivit överösta med information idag och för att ni också ska bli lika lärda som vi har blivit idag, tänkte jag dela med mig lite till er:

Albanien har ungefär fyra miljoner invånare, där ca. 800 000 av dom bor i huvudstaden Tirana. Landet är Europas näst fattigaste land, efter Moldavien. Albaniens gränser har varit stängda tills för ungefär 20 år sedan då gränserna öppnades upp både för folk att komma in, och för albaner att komma ut. Detta på grund av en galen diktator (som jag inte kommer ihåg namnet på) som efter andra världskrigets slut stängde gränsen i princip för att han tyckte det var roligt. Gränsen öppnades igen strax efter han dog i mitten av 80-talet.

Under den här galne diktatorns regim uppmanade han alla familjer att bygga en cementbunker per hushåll, för eventuella attacker mot landet. Självklart fanns det inget hot mot landet, eller nån eventuell fiende som kunde attackera, ändå byggdes det över 700 000 bunkrar runt om i Albanien. Bunkrarna användes aldrig för att skydda sig mot fiender, utan nu står alla bunkrar kvar som en påminnelse av det idiotstyre som en gång rådde i Albanien.

När diktatorn regerade hittade han på massa regler utan anledning. Till exempel förbjöds bilar. Det fanns ca. 100 bilar i hela Albanien vid nåt tillfälle, och dessa kördes endast av kommunister som jag antar var lite högre uppsatta. Även religion och religiösa namn förbjöds. Som jag nämnde tidigare är största delen av albanerna muslimer, så om du hette t.ex. Mohammed, Ahmed eller nåt kristet namn som Eva eller Mattias - så var det bara att illa kvickt byta namn till något icke-religiöst. Man ville inte direkt råka i klorna på diktatorn för att du hade ett religiöst namn.

Jag sa ju också innan att Shkodorsjön ligger med 60% i Montenegro. Jag lovar att vissa av er har tänkt att "Varför simmade inte albanerna över till Montenegro om det var så jävligt i Albanien?". Därför att på gränsen mellan Albanien och Montenegro i själva sjön, satt det ett liknande fisknät som man helt enkelt fasnade i om man försökte ta sig över. Tack vare ett utkikstorn längst upp på ett berg vid sjön, kunde man se om någon hade fasnat och då tog man en båt och plockade upp personen i fråga och sen var det hasta la vista, baby.

Innan vår guide berättade det här så hade jag lagt märke till att det fanns väldigt många Mercedes-Benz i landet. Och då menar jag väääldigt många. Mer än varannan bil alltså. Vår guide berättade då att på grund av att bilar är ett relativt nytt koncept för "vanliga människor", är det så att albanska ligor fräser upp till Tyskland, snor ett gäng Mercedesar, far ner till Albanien, byter till en albansk nummerplåt och säljer bilarna vidare. Väldigt många av dessa Mercor har fortfarande kvar det tyska D-klistermärket bak på bilen. Det är helt enkelt så pass vanligt att göra så, så man bekymrar sig inte för att ta bort det tyska D:et.

Vägarna i den delen av Albanien där vi var, är extremt dåliga. Okej, dom är asfalterade men det är det enda positiva, haha. Det är stup åtminstone på ena sidan av vägen. Det går åsnor, får och kossor överallt på vägarna. Det kör långsamma traktorer, som busschauffören inte alls har några problem att köra om mitt i en kurva. Och trots att vägarna är så dåliga, höll våran busschaufför en hastighet som nog var tre gånger så hög som om jag skulle köra bil själv. Helt klart cred till Marko som var våran busschaufför!

Både i Shkodor och i övriga Albanien så är det verkligen en jättestor kontrast på husen. Man kan titta på ena sidan av gatan, är det förfallna, skitiga, slitna hus, medan det på andra sidan gatan står ett jätteflådigt hyreshus med pool. Så egentligen kan jag inte säga att Shkodor är en skitig/förfallen stad, för när vi hade vår egna tid på eftermiddagen så hamnade vi på en gågata som kantades av hyfsat moderna butiker, och fin gatsten istället för sprucken asfalt som det var i de risigaste områdena. Gatorna är verkligen som natt och dag, då en gata kan vara rätt fin och nästa gata är hur sunkig som helst.

För att summera dagen så har det helt klart varit en av de mer intressanta turer jag har varit på. Visst att jag hade mina aningar att det kanske inte var så kul att bo i Albanien, men jag hade ingen aning om att det har varit så jävligt som det faktiskt har varit. Det låter ju helt sjukt så som det har varit med den där diktatorn, och att folk verkligen inte hade något att säga till om. Vi fick också veta att i mitten av 1990-talet ville regeringen försöka göra det lite bättre för albanerna, och började med en kampanj som sade att om ni investerar i oss så får ni hög avkastning och bra ränta, och det blir ännu bättre om ni värvar era vänner och er familj. Två tredjedelar av albanerna gjorde detta och gissa hur det gick sen? Jo, högsta hönset i regeringen tog pengarna och stack. Inte så jävla konstigt att Albanien är det näst fattigaste landet i hela Europa när över 2,6 miljoner albaner investerade i det såkallade pyramidspelet.

Jag är verkligen jätteglad att vi tog den här turen idag och det känns roligt att ha besökt ett land som jag egentligen inte hade några planer på att besöka. Och som det dessutom visade sig har en väldigt hemsk men intressant historia. På nåt skruvat vis kändes det så jäkla häftigt att gå bland alla söndertrasade och skitiga hus i Shkodor, trots att det är väldigt tragiskt att människor faktiskt bor sådär. Enligt vår albanska guide börjar det gå bättre för Albanien ekonomiskt sätt, men som han lite skämsamt sa, att om det ska gå så pass sakta som det gör nu, kommer Albanien vara jämställda med övriga Europa om ungefär 1500 år. Väldigt tråkigt med tanke på att naturen är helt underbar i Albanien. Det är bergigt och lummigt och fint och klimatet är varmt och skönt. Vid kusten är det helt orörda stränder och landet i sig har så mycket att erbjuda, bara det att det inte finns tillräckligt med efterfrågan. Tyvärr säger jag.

Men men, nu slutar jag skriva för annars kommer ni väl sitta här hela natten, haha! Tog en massa bilder idag, men lägger upp ett urval så ni ska få en liten feeling om hur vackert Albanien verkligen är.

Pussipuss!