Som jag skrev igÄr sÄ hade vi ju betalat för att vara med pÄ hotellets nyÄrsmiddag. Vad som skulle ingÄ i priset var gratis cocktails, buffémiddag, varsitt glas alkohol, efterrÀttsbuffé samt ett glas mousserande vin vid tolvslaget. För det hÀr betalade vi 1 000 000 rupiah per person, vilket Àr lite under 700 kr. Men precis som i Kalifornien sÄ slÄr man hÀr ocksÄ pÄ skatt pÄ dryga 21%, sÄ totalpriset för oss tvÄ blev lite mer Àn 2,4 miljoner rupiah, vilket blir 1500 spÀnn.
Allt skulle börja igÄr vid kl 17 sÄ innan det gick Fredrik till receptionen och frÄgade om vi behövde ha med oss nÄt, typ en biljett eller skriva upp oss nÄgonstans att vi har betalt middagen. Men nej, vi kunde bara gÄ ner och dricka drinkar och se pÄ solnedgÄngen sa mannen i receptionen. SÄ vi gjorde ju det, och drack tvÄ drinkar var innan kvÀllen var slut.
Men hela kvÀllen igÄr var sjukt dÄligt uppstyrd, för all mat som stod pÄ "inbjudan" fanns inte. Stod till exempel att det skulle finnas hummer. Visst. Grillmaten vi Ät var god men det var verkligen inget speciellt. EfterrÀttsbuffén som utlovades bestod av ett fat med frukt, friterade bananbitar och tvÄ olika indonesiska efterrÀtter. Men vi Ät oss mÀtta ÀndÄ trots att vi var besvikna.
SÄ vid 12-slaget skulle man fÄ ett glas mousserande vilket vi inte sÄg röken av. Fredrik gick och frÄgade i baren men bartendrarna sÄg helt oförstÄende ut. SÄ nÀr det Àr typ fem minuter kvar till tolvslaget kommet managern sjÀlv fram och önskar gott nytt Är. SÄ frÄgar vi vart vinet finns, varpÄ hon sÀger "One bottle?" Men nej, vi vill ha varsitt glas, alltsÄ det som utlovades. "Okey, I'll get two glasses" sÀger hon och gÄr ivÀg mot baren. SÄ gÄr vi bokstavligt talat bara tvÄ meter frÄn bordet dÀr vi satt, ner till stranden eftersom fyrverkerierna hade börjat. Och vinet? Tja. Vi kikar in i restaurangen, och dÄ har den hÀr pajasmanagern gÄtt och satt sig bland sina kolleger med ett nyÄrstuta i munnen och kunde inte bry sig mindre om att hÀmta vin till oss. SÄ efter alla fyrverkerier sket vi i allt och gick tillbaka till rummet.
Imorse var jag fan förbannad sÄ jag gick till receptionen för att klaga. Men innan jag bad om att fÄ prata med managern bad jag om att fÄ se vÄran nuvarande nota eftersom allt man Àter och dricker pÄ hotellet skrivs bara upp pÄ rummet och man betalar nÀr man checkar ut. SÄ ser jag pÄ kvittot att det igÄr, den 31 december stÄr "Dinner 470 000 rupiah (300 kr)". SÄ sÀger jag att vi redan har betalat för nyÄrsmiddagen, och dessutom stÀmde ju inte priset, eftersom nyÄrsmiddagen kostade en miljon per person. SÄ sÀger receptionisten att det var för de fyra drinkarna vi bestÀllde igÄr. Men för i helvete! Drinkarna var ju inkluderade i nyÄrspriset?! SÄ dÄ ringer hon nÄn högre uppsatt Àn hon sjÀlv (dock inte managern) som kommer och förklarar att de drinkar som ingick, stod uppskrivet pÄ vouchern (biljetten) vi fick igÄr. Vilken jÀvla voucher? Vi gick ju till receptionen innan kl 17 och frÄgade om vi behövde ta med oss nÄgot till middagen och man sa nej! SÄ dÄ blev jag Ànnu mer förbannad och sa att vi Àr sjukt missnöjda med kvÀllen och att vi inte heller fick vinet som utlovades samt att buffén inte alls var sÄ storslagen som den verkade pÄ inbjudan. SÄ sÀger hon att hon kan gÄ med pÄ att dra av de hÀr 470 000 för drinkarna, men jag sa dÄ att det tÀnker vi ÀndÄ inte betala för eftersom det stod att drinkar skulle ingÄ i priset och att dom fick skylla sig sjÀlva för att inte ha markerat ut vilka drinkar det gÀllde.
Jag sa ocksÄ att vi inte hade fÄtt det vi hade betalat för, och att vi egentligen bara Ät en vanlig middag. Det var bara Fredrik som drack vin, och jag drack fasen vatten. SÄ en buffémiddag för tvÄ med ett glas alkohol skulle alltsÄ kosta oss 1500 kr. Aldrig i livet. DÄ sa hon att hon Àr villig att dra av resten av notan, vilket var middagen första kvÀllen (ca. 180 kr) och det vi hade tagit frÄn minibaren, runt 50 kr. Jag sa att jag skulle prata med Fredrik om det och att jag skulle Äterkomma.
Vi pratade ihop oss pÄ frukosten varpÄ en servitris kommer fram med drinkkvittot frÄn igÄr och ber oss skriva under, vilket vi alltid har gjort nÀr vi har Àtit i hotellrestaurangen. Det Àr typ som ett godkÀnnande, att man accepterar priset som dom dÄ lÀgger till pÄ ens hotellnota. Men dÄ sa jag att vi inte skulle betala det, och att jag redan har pratat med receptionen om det. SÄ förklarar jag allt för henne och sÄ gÄr hon ivÀg. Efter en stund ursÀktar sig ett amerikanskt par bredvid oss och frÄgar vad det gÀllde, eftersom dom inte bodde pÄ hotellet utan var bara dÀr och Ät frukost, men dom funderade pÄ att ta en natt hÀr. SÄ berÀttade jag för dom men tillade att vi ocksÄ har haft en vÀldig otur och att hotellet egentligen Àr fint men att det har hÀnt mycket dÄligt pÄ en gÄng. Dom sa dÄ att de sjÀlva har haft mycket otur pÄ sin resa hittills och att dom inte orkade med det, sÄ jag rekommenderade dom istÀllet Batu Karang, vÄrt supefina hotell vi bodde pÄ första dagarna hÀr pÄ Lembongan. Vet inte vad dom beslutade sig för, men det var ju ÀndÄ lite smart av dom att höra sig för innan dom bestÀmde sig.
Vi kom sen fram till att om hotellet var villiga att bjuda oss pÄ vÄr kommande sista middag hÀr pÄ hotellet sÄ var vi nöjda. Receptionisten sa dÄ att hon skulle prata med restaurangchefen och senare Äterkomma. Hon som var lite högre uppsatt men ÀndÄ inte manager var verkligen jÀttetrevlig hela tiden och jag förstÄr att man inte har samma arbetssÀtt pÄ alla hotell överallt, utan att man mÄste fÄ godkÀnnande frÄn flera andra personer först. PÄ mitt jobb har vi vÀldigt stort ansvar och vi kan ta de flesta besluten sjÀlva utan att behöva ringa vÄr manager. SjÀlvklart Àr det olika standard pÄ det hÀr hotellet och min arbetsplats, och Àven kulturerna skiljer sig sÄ jag har stor förstÄelse för att vi inte kunde fÄ ett svar dÀr och dÄ.
à terigen Àr det hÀr hotellet jÀttefint men jag förundras av deras arbetssÀtt och att dom verkar krÄngla till vÀldigt mycket, som det dÀr med rumsbytet igÄr. Hotellet Àr det egentligen inget fel pÄ utan det Àr bara vi som har haft en redig otur med mycket bara.
Men men, nog om det, för idag har vi nÀmligen susat fram genom djungeln! Den trevliga receptionisten fixade nÀmligen sÄ att vi kunde hyra vespa för dagen. Woho! Superkul! Bara det att det dels Àr vÀnstertrafik i det hÀr landet, plus att trafiken Àr helt sinnessjukt galen, samt att vÀgarna Àr extremt dÄliga. Som Fredrik sa att "man la asfalt en gÄng, sen la man ingen mer", dvs. att man inte nÄgonstans har anstrÀngt sig för att laga eller förbÀttra vÀgen. Men vi betalade de dryga 60 kronorna och begav oss ivÀg. I princip "Vi vill hyra vespa" "Okej, hÀr Àr nyckeln!" Inget snack om försÀkring eller hjÀlm eller nÄnting, haha. Galet!
Fredrik började köra och efter en stund fick han klÀm pÄ vespan och vi Äkte igenom mangroveskog och djungel. Norra delen av ön bestÄr nÀmligen av mangroveskog sÄ vi sÄg en del krabbor nu nÀr det var lÄgvatten. Efter en stund ville jag köra och fasen vad vi susade fram, haha! Har inte kört vespa pÄ 10 Är sÄ det var riktigt skoj. Som tur Àr Àr det inte sÄ mycket trafik hÀr pÄ ön, utan det Àr mest vespor. Men trots det kör folk som dÄrar och vid varje krök, backe eller svÀng sÀger trafiklagen att man ska tuta tvÄ gÄnger för att uppmÀrksamma att man kommer.
Började med att Äka till en stor hÀngbro som förbinder Nusa Lembongan med den Ànnu mindre ön Nusa Ceningan. Trots att bron Àr relativt smal fÄr man ÀndÄ Äka vespa över men det gjorde inte vi. Gick över bron, tog nÄgra bilder och körde sen vidare. à kte till strÀnderna Dream Beach och Mushroom Beach och vid den sistnÀmda satte vi oss pÄ en restaurang och tog varsin dricka. Tog en svÀng till en utkiksplats innan vi Äkte tillbaka till hotellet. Hade bara vespan i ungefÀr tvÄ timmar men vi fick egentligen ha den till kl 21, och för 60 kr Àr det vÀl vÀrt det.
Som sagt Àr ju trafiken helgalen och man kan bland möta fem pers pÄ samma vespa. Mer Àn en gÄng fick vi stanna till nÀr vi mötte en minibuss, dÄ det helt enkelt blev för trÄngt att mötas. Förutom nÀr Fredrik körde alldeles i början körde jag hela dagen med min svenska försiktighet. Och sÄ blir man omkörd av kids som inte Àr mer Àn 8-9 Är som gasar pÄ sjÀlva bakom styret. Tror inte att dom har nÄgon ÄldersgrÀns för att köra vespa hÀr alltsÄ, haha.
Vi Àr precis hemkomna frÄn middagen hÀr pÄ hotellet vilket dom faktiskt gick med pÄ att bjuda oss pÄ. Servitrisen kom fram och frÄgade försiktigt vilket rumsnummer vi hade varpÄ hon lÀmnade över en annan meny dÀr vi fick vÀlja frÄn förrÀtt, huvudrÀtt och efterrÀtt plus dryck. Med andra ord bjöd dom oss pÄ trerÀtters vilket var mycket uppskattat. Det var vÀl ocksÄ deras sÀtt att försÀkra sig om att vi inte gick lös pÄ menyn och bestÀllde mat för hur mycket pengar som helst. Men vi var nöjda och jag Ät vegetarisk lasagne och Fredrik Ät skaldjurpasta, och till efterrÀtt delade vi pÄ en chokladfondant. Mumma! Kom tillbaka till hyddan och satt och myste lite pÄ uteplatsen och gick sen in och la oss i sÀgen och pratade och lyssnade pÄ ösregnet som precis började. VÀggarna pÄ hyddan Àr ganska tunna sÄ man hör regnet och Äskan jÀttetydligt. Supermysigt!
I natt Àr sista natten hÀr, innan vi imorgon beger oss tillbaka till Bali för att sova en natt innan vi flyger tillbaka till Malaysia den 3 januari. Vi hade ju tÀnkt att vara alla nÀtter hÀr pÄ Lembongan och inte en extra natt pÄ Bali innan vi Äker till Malaysia igen, men vi hade faktiskt missat att boka en natt. Strax innan vi Äkte hit sÄ satt jag och skrev ut alla hotellbekrÀftelser och upptÀcker dÄ att vi helt enkelt har missat att boka en natt. Det Àr första gÄngen det hÀnder mig, jag som brukar vara sÄ noga med allt. Vi försökte boka en natt extra pÄ vÄrt nuvarande hotell men det var fullt, sÄ dÄ tÀnkte vi att vi Äker tillbaka till Bali och tar en natt dÀr istÀllet för att leta nytt hotell hÀr pÄ ön. Den hÀr gÄngen kommer vi bo pÄ vÀstra sidan pÄ Bali, i omrÄdet Kuta som Àr vÀl kÀnt för att vara Balis partydestination nummer 1. Vi kommer troligen inte gÄ ut att kalasa, utan valde Kuta för att det ligger vÀldigt nÀra flygplatsen.
SÄ imorgon mÄste vi Äka den gudsförgÀtna speedbÄten över till Bali och vi fÄr bara hoppas att vi kommer fram i ett stycke. Det Àr inte det att bÄten Àr osÀker pÄ nÄt sÀtt men dom Äker ju sÄ jÀvla fort, tvÀrs över sundet med ibland svinhöga vÄgor.... Nu ska vi se en film och mysa innan vi slÀcker för dagen.
SÄ om allt gÄr bra sÄ hörs vi imorgon pÄ Bali!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar