Hanna-Sofias resor 🌎: I Miami står man i kö

H-e-r-r-e-g-u-u-u-u-d.....!!!! Så är känslan just nu. Vilket jävla dygn vi har haft. Trots att jag har gjort många långflygningar i mitt liv så måste den här dagen ha varit den värsta. Inte så mycket på grund av själva flygningen, utan snarare hur jävla långt tid allt har tagit idag.

Så för att ta det från början, så klev vi upp strax före halv fem på tisdagmorgon och åkte mot Landvetter 1½ timme senare. Natten var svinjobbig då jag har blivit dunderförkyld. Jippie... Kände lite av det redan i måndags, men tyckte inte att det var så farligt. Det var nästan omöjligt att sova, så jag fick väl kanske tre timmars sömn... Inte bästa utgångsläget när man har en sån lång resa framför sig.

Hur som helst, så kom vi iväg från Landvetter i tid och landade in i London på utsatt tid. Väl där skulle vi ha lite mer än tre timmar, men redan när vi landar vid 9.30 så står det att flighten till Miami är försenad till 13.35... Jaja, det fanns gratis WiFi på Heathrow och vi käkade middag på en italiensk restaurang så det gick ingen nöd på oss. Det enda jobbiga var väl att min förkylning blev värre och värre, och min näsa rann och var täppt om vartannat. Så kul!

Vid 12.15 fick vi veta vilken gate vi skulle till, så vi gick dit och var där typ en timme innan flyget skulle gå. Så vid 13.35 (som sagt, redan en timme försenat) så har inte ens boardingen påbörjats. Vid 14-tiden började man boarda, men när vi var kanske 30 pers kvar, så avbryter dom boardingen på grund av något "underhållsfel" som dom uttryckte sig. Ytterligare 30 minuter går innan allt är okej, och resten av oss får boarda. Nu var vi ungefär två timmar sena.

Själva flygningen gick bra, och jag höll mig vaken största delen, men säckade ihop framåt slutet och sov i två timmar. Flygningen tog 9,5 timme och trots att vi var två timmar sena från London så landade vi bara lite mer än en timme senare än tänkt. MEN, av någon anledning så var inte våran gate ledig så vi fick stå ute på landningsbanan i 40 minuter innan vi ens kunde köra in mot gaten...!!

Okej, nu är det ju bara säkerhetskontrollen och väskorna kvar, som det brukar vara. Yeah right. Först fick vi vänta på ett tåg som tog oss från en terminal till en annan, där vi skulle genomgå säkerhetskontrollen. Säkerhetskontrollen i USA är mer rigorös än någon annanstans, men det här var det sjukaste vi har varit med om. Vi stod i kö till själva diskarna i över en timme, och sen när vi ställde oss i kö till en specifik disk så tog den extremsega säkerhetspolisen ungefär 10 minuter på sig per passagerare. Fingeravtryck ska tas, kort ska tas, stämplar ska sättas i passet... Så en timmes kö för att sen stå i ytterligare en halvtimmes kö bara för att våran säkerhetspolis var segast i världen.

Vad har nu hänt med våra väskor? Vid det här laget har det alltså gått mer än 2 timmar sedan vi landade, och väskorna snurrar ju knappast runt på bandet så länge. Nej precis. Så vi kommer ut vid bagagebanden, där det råder full jävla kaos. Folk står i kö (till vad?), väskor står huller om buller och det är så jävla mycket folk överallt. Vi hittar vårat bagageband, som har slutat snurra, och våra väskor är ställda mitt på golvet. Det var inte direkt bara våra väskor som stod där, utan hur många som helst. Vi tar våra väskor och börjar spana efter utgången. Rör oss mot EXIT, men vi inser att det där är skyltar uppsatta med "No entry". Så vad är det folk köar till? Jo, runt hela jävla hallen med alla 15 bagageband, köar människor för att komma ut!! Man köar inte till säkerhetskontroll eller incheck, utan köar för att lämna den jävla flygplatsen. Vi hade stått i kö tillräckligt för ett helt liv, så vi smet in i kön nära slutet, men det tog oss ändå 15 minuter att komma ut. Och varför var det kö? Jo, för att ytterligare ett gäng säkerhetspoliser skulle ta vårat ankomstformulär och kolla på våra pass. Som att dom inte har gjort det nog!!

Efter DET HÄR, kom vi äntligen ut i ankomsthallen för att sen kunna ta en taxi in till Miami Beach. Vi hade först tänkt ta en buss som bara skulle kosta två dollar per person, men efter den här satans dagen så sket vi i det och tog en taxi för 35 dollar. Frågade taxichauffören om det brukade vara så här, och han sa att ibland kan det ta 3-4 timmar att komma igenom. Det är ju helt jävla sjukt. Miami International Airport är ju sjukt stor, så det känns ju helt otroligt att dom inte har ordnat det här på ett smidigare sätt så att man slipper köa så här fruktansvärt länge.

Taxin körde oss direkt till dörren till lägenheten där vi ska bo. Vårat AirBnB-boende ligger faktiskt i en hotellbyggnad, och jag antar att Louis, som vi hyr av, äger ett utav rummen bara. Så det är en reception och personal som jobbar dygnet runt så det är lite hotell-likt ändå. Vårt rum är väldigt mysigt och har en liten kokvrå och två stora sängar. Vi sa först att vi skulle sova i samma säng, men efter den här förbannade dagen så blir det nog till att vräka ut sig i en stor säng för sig själv, haha.

Känns som längsta dagen i mitt liv idag. Klockan är strax före 12 här nu, så nu är det fan dags att sova. Trots min förkylning from hell, så hoppas vi på en bättre dag imorgon!

Godnatt och hej!