GodkvĂ€ll frĂ„n Kangerlussuaq pĂ„ Grönland! Klockan Ă€r snart 02.00 i vĂ„r svenska tidszon, som vi fortfarande Ă€r instĂ€llda pĂ„… Klockan Ă€r dĂ€remot ”bara” 22 hĂ€r pĂ„ Grönland men vi Ă€r som ni förstĂ„r svintrötta men jag ville Ă€ndĂ„ skriva nĂ„gra rader sĂ„ att jag inte glömmer bort det.
IgÄr, onsdag, tog vi tÄget ner till Köpenhamn. Det var inte sÄ jobbigt som jag trodde att sÀga hejdÄ till Ellie, för hon Àr vÀldigt obrydd nÀr vi gÄr hemifrÄn generellt sÄ det var pÄ ett sÀtt vÀldigt skönt att hon inte stod vid dörren och tittade efter oss nÀr vi gick.
TÄgresan söderut gick bara fint, med byte i Malmö. Vi hade en natt pÄ ett hotell vid flygplatsen, men som ÀndÄ lÄg 1 kilometer frÄn terminalen sÄ vi nyttjade hotellets gratis shuttleservice och kom fram till hotellet vid 22-tiden. Det var ett rÀtt trött flygplatshotell om ni frÄgar mig, men det dög för en natt.
Imorse klev vi upp vid 7.30, kÀkade frukost och tog sedan shuttlebussen till Kastrup. Och som jag har sagt sÄ mÄnga gÄnger, sÄ har jag flertalet tillfÀllen suktat efter Air Greenland-flighterna nÀr vi har varit pÄ Kastrup tidigare, och det kÀndes dÀrför helt overkligt att vÀlja Air Greenlands incheckningsdisk nÀr vi nu skulle flyga. Air Greenland? Va, vi? SÄ sjukt!!
Stod i kö ganska lÀnge för incheckningen, och Àven kön till sÀkerhetskontrollen var vÀldigt lÄng, men vi kom till slut igenom och hittade vÄr gate. SÄ nu fick jag Àntligen ta en bild pÄ det röda Air Greenlandplanet och att det den hÀr gÄngen faktiskt var Và R TUR att Äka med, och att vi inte bara ska Äka nÄgon annanstans via gaten bredvid. Air Greenland har förresten bara en stor Airbus i sin flotta, sÄ det Àr bara ett stort plan som flyger tur och retur Köpenhamn-Kangerlussuaq en gÄng om dagen, och övriga inrikesflyg inom Grönland sker antingen med smÄ propellerplan eller med helikopter.
Vi trĂ€ffade ingen av vĂ„ra grupprese-”kompisar” vid gaten, utan nĂ€r vi hade lyft sĂ„ kom vĂ„ra tvĂ„ danska guider Frederik och Kristian fram till oss och presenterade sig samt informerade om vad som skulle hĂ€nda idag. Flygresan gick bra och jag tittade supernoga pĂ„ kartan om var vi befann oss för att se nĂ€r vi skulle börja flyga in över Grönland. Och nĂ€r vi vĂ€l gjorde det sĂ„ blev jag helt jĂ€dra stum. Vi flög ju över Grönland nĂ€r vi skulle till Kalifornien för fem Ă„r sedan, sĂ„ jag har ju redan sett det frĂ„n luften, men det var inte desto mindre coolt nu. Det Ă€r svĂ„rt att fĂ„ med pĂ„ bild hur (förlĂ„t) jĂ€vla hĂ€ftigt landskapet Ă€r. Och ni mĂ„ tycka att jag Ă€r löjlig, men jag började faktiskt grĂ„ta nĂ€r jag sĂ„g landskapet och att det slog mig att vi faktiskt ska landa hĂ€r och att vi ska fĂ„ se allt det hĂ€r. Inte bara flyga över, utan faktiskt fĂ„ se allt det hĂ€r som jag har drömt om i sĂ„ mĂ„nga Ă„r. Fick ett lyckorus genom kroppen nĂ€r jag satt dĂ€r och spanade ut. Fredrik sade senare att jag hade suttit helt klistrad vid fönstret i en hel timme, haha!
Landade pÄ pyttelilla flygplatsen i pyttelilla Kangerlussuaq i smÄtt duggregn och ca 4 plusgrader. Samlades sedan med övriga gruppen inne i ankomsthallen och vi Àr ca 25 personer, frÄn Danmark, USA, England, Tyskland, Taiwan, Singapore och sÄ vi tvÄ som enda svenskar. Det Àr vi och tvÄ tjejer frÄn Singapore som Àr i 30-Ärs Äldern, övriga Àr i pensionsÄldern, sÄ det blev allt en pensionÀrstripp ÀndÄ, haha! Vi fick sedan nycklarna till vÄra rum pÄ flygplatshotellet, som förövrigt ligger i anslutning till ankomsthallen pÄ flygplatsen. Sade jag att det var litet hÀr i Kangerlussuaq? Haha! Bor i ett ganska stort, men relativt enkelt rum men som funkar bra för en natt.
Fick lite tid för ombyte pÄ rummet, innan vi vid 13-tiden (lokal grönlÀndsk tid, alltsÄ kl. 17 vÄr tidszon) skulle trÀffas igen för att ha lite informationsmöte om dagen. Det tog inte mer Àn 20 minuter, och efter det hade vi lite tid för att gÄ och kika i en mataffÀr innan vi hoppade pÄ en off-roadbuss som skulle ta oss ut till inlandsisen (!!). VÀgarna hÀr Àr ju inte direkta vÀgar, utan mer grus/lervÀgar som Àr extremt skumpiga. SÄ det vibrerade rejÀlt nÀr vi Äkte ivÀg. Hela omrÄdet kring Kangerlussuaq kÀnns som ett mÄnlandskap och det Àr vÀldigt ovant att inte se en enda mÀnniska eller fÄ ett enda möte lÀngs vÀgen. Vi satte av inÄt landet och Äkte pÄ Grönlands lÀngsta vÀg som Àr hela 37 kilometer lÄng! VÀgen finansierades av Volkswagen nÀr de i slutet av 90-talet kom hit och ville testköra nÄgon ny bilmodell ute pÄ inlandsisen. Men dÄ det inte fanns nÄgon vÀg att köra pÄ till inlandsisen sÄ fick de snÀllt bygga en. LÀngs vÀgen sÄg vi jÀttemÄnga renar och Àven havsörn och en fjÀllhare. Inga myskoxar dock, som det annars finns gott om hÀr pÄ Grönland.
LÀngs vÀgen stannade vi vid resterna av ett flygplansvrak som har legat dÀr sedan december 1968. Det var ett militÀrflyg som var pÄ vÀg frÄn Island till Kangerlussuaq som hamnade i en snöstorm och som störtade just dÀr. Alla ombord överlevde, bara en bröt vristen. Varför vraket inte Àr bortforslat Àr för att man helt enkelt inte har resurser eller rÄd att flytta pÄ det. Man slÀnger inte saker i onödan, och vart ska man ens göra av ett gammalt flygplansvrak? Lite annorlunda sÀtt att se pÄ det, haha.
Efter ca 2 timmars skumpande lÀngs den inte ens 4 mil lÄnga vÀgen sÄ tog vÀgen slut. Bara stoppade. Och dÄ var vi framme vid sjÀlva inlandsisen dÀr vi skulle ta en promenad. SÄ vi gick upp pÄ morÀnen, som alltsÄ Àr det grusiga som alltid bildas i anslutning till glaciÀrer och efter en stund tog vi ocksÄ en svÀng om pÄ sjÀlva inlandsisen. Jag har ju gÄtt pÄ en glaciÀr tidigare, pÄ Nya Zeeland, men aldrig pÄ en sÄdan hÀr stor. Russell Glacier Àr vÀrldens nÀst största glaciÀr, nÀst efter den som finns pÄ Antarktis. Visst att man har sett glaciÀrer och inlandsis pÄ tv, men det Àr en helt annan grej nÀr man ser det med egna ögon och faktiskt gÄr omkring pÄ en sjÀlv. Den Àr sÄ ofattbart stor att man inte ens fattar det. Inlandsisen tÀcker ca 80 % av hela Grönland och Àr 240 mil lÄng och 110 mil bred pÄ det bredaste stÀllet. DÀr vi var, var det 60 mil inlandsis tills man nÄr östkusten pÄ Grönland. Vi fick veta att pÄ vÄr flight imorse sÄ var det en grupp med 18 norrmÀn som skulle skida hela vÀgen till östkusten, frÄn starten av inlandsisen dÀr vi stannade. De hade med sig en guide som har gjort sÄdana hÀr turer förr, och de berÀknar att det tar ungefÀr en mÄnad att göra turen, vilket tydligen Àr ganska populÀrt.
Kristian, en av vÄra guider, Àr utbildad glaciolog sÄ han hade vÀldigt mycket intressant information att berÀtta. Han berÀttade bland annat att det inte bara Àr att vandra ut pÄ glaciÀren, utan man mÄste kÀnna till var man kan gÄ och inte. Nu nÀr det Àr vÄr och avsmÀltningen pÄgÄr, sÄ kan det bildas strömmar av vatten under isen, vilket kan skapa stora skrevor under snön som ligger pÄ glaciÀren. SÄ vad som kan se ut som vanlig snö, som Àr safe att gÄ i, kan om man ha otur vara ett snölock som tÀcker en 15 meter lÄng skreva som har karvats ut av det strömmande vattnet under isen. Men sÄ lÀnge man gÄr pÄ isen, och inte pÄ nÄgon snö sÄ sade han att det inte Àr nÄgon fara. Vi fick ocksÄ fyllt pÄ vÄra vattenflaskor i en av dessa strömmar av smÀltvatten, som Àr is som kan vara allt mellan 200 och 5 000 Är gammal som nu smÀlter pÄ vÄren. Vattnet var ungefÀr 0,1 plusgrader och jÀdrar anamma sÄ gott och svalkande det var! Inte alla som kan sÀga att de har druckit 5 000 Är gammalt glaciÀrvatten!
Eftersom vÀgen tog slut vid inlandsisens start sÄ vÀnde vi nu bussen och körde tillbaka till Kangerlussuaq igen. Vi stannade ett par gÄnger lÀngs vÀgen för foton samt en liten kaffepaus. DÄ vÀgen tar slut vid inlandsisen och det inte bara Àr att Äka dit och knalla ut pÄ isen sÄ fick vi inte ett enda möte vare sig pÄ vÀgen dit eller hem, sÄ varje gÄng vi stannade, sÄ stannade vÄr chaufför bara bussen mitt i vÀgen och lÀt oss kliva ut. Inte ens nÀr vi gick en svÀng pÄ isen och var borta i en timme sÄ stÀnge och lÄste hon dörren till bussen. Det behövs ju inte direkt, för vem ska komma gÄendes mitt ute i ingenstans och vilja sno nÄt frÄn bussen? Det kÀnns ju konstigt i den vÀsterlÀndska hjÀrnan, men ju mer man tÀnker pÄ det sÄ förstÄr man ju att det inte behövs.
Strax efter kl. 19 sĂ„ var det middag pĂ„ den gamla roddklubben, en bit utanför ”stan”. DĂ„ Kangerlussuaq verkligen Ă€r pyttelitet och husen till största delen bestĂ„r av gamla amerikanska militĂ€rbaracker sĂ„ hade jag inte höga förvĂ€ntningar pĂ„ maten, men det var verkligen en jĂ€ttefin restaurang, och jag fick veganskt bĂ„de till förrĂ€tt och huvudrĂ€tt.
DĂ„ de flesta av oss fortfarande var instĂ€lld pĂ„ europeisk tidszon, och satt och Ă„t middag mitt i natten sĂ„ var alla vĂ€ldigt trötta. SĂ„ middagen var avklarad pĂ„ ca 1½ timme, och sedan tog vi bussen tillbaka till hotellet igen. Fredrik sussar redan hĂ€r bredvid mig och jag Ă€r ocksĂ„ helt sjukt trött, sĂ„ ska stĂ€nga ner datorn snart.
Kangerlussuaq som by Àr vÀl inte sÄ mycket att hÀnga i granen, men det kÀnns ÀndÄ sjukt hÀftigt att vara hÀr, och bara vetskapen om att man Àr sÄ lÄngt borta frÄn övrig civilisation Àr inte skrÀmmande som man kan tro, utan bara vÀldigt hÀftigt. Vi har ju inget internet, WiFi:t pÄ hotellet kostar 200 kr/dygnet och det första guiderna sa till oss var att stÀnga av roaming pÄ telefonerna sÄ att man inte fÄr en skyhög rÀkning hem, dÄ det Àr helt sjukt dyrt att surfa pÄ Grönlands 3G-nÀt. I övrigt sÄ kÀnns det rÀtt overkligt att vara hÀr, och dÄ har vi inte alls sett mycket, om man jÀmför med vad som komma skall.
Imorgonbitti gĂ„r flyget till Nuuk, Grönlands huvudstad, sĂ„ dĂ„ fĂ„r vi flyga med nĂ„got av Air Greenlands mindre propellerplan, för att fĂ„ spana in ”storstan”. ImorgonkvĂ€ll gĂ„r vi ombord pĂ„ vĂ„rt kustskepp Sarfaq Ittuk som ska ta oss upp lĂ€ngs vĂ€stkusten under tvĂ„ dagar. Vi hörs nĂ€r vi hörs. Puss och god natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar