Hanna-Sofias resor 🌎: Framme i Ungern!

Vi lämnade vårt fina boende i Tjeckien igår och satte kurs mot Ungern. Motorvägen vi kom på i onsdags var avstängd, så vi fick ta vägen som går mitt genom centrala Prag. Störigt tänkte vi, men det visar sig att man i stort sett hela vägen kör genom tunnlar som går under stan, så det gick ändå väldigt smidigt.

Vi körde i ett par timmar och stannade sedan för lunch utanför Tjeckiens näst största stad Brno. Enligt gpsen skulle det ta oss dryga fem timmar att köra till Ungern men det var flera vägarbeten och köer och även en olycka längs vägen så det tog längre tid vad vi trodde. Insåg detta även när vi körde i Tyskland men glömde att skriva det här, att h-e-r-r-e-g-u-d vad mycket lastbilar det är på motorvägarna här! Man märker en enorm skillnad mot Sverige, då det högra körfältet på motorvägen hela tiden är fullsmetat med lastbilar. Och i och med att hastigheterna på motorvägarna, särskilt i Tyskland, inte har någon övre gräns så gäller det att vara på sin vakt när man ska köra om lastbilarna, så att det inte kommer någon i 180 km/h och ska köra om en. Det var faktiskt lite läskigt först, men man kommer in i rytmen efter ett tag. Men man får vara försiktigare än hemma måste jag säga.

Efter Brno körde vi söderut och in i Slovakien. Vi körde runt Bratislava, och fick oss en glimt av Bratislava slott och Restaurang UFO i toppen av bron som går över floden precis vid slottet, som vi såg när vi var i Bratislava för exakt 10 år sedan, när vi tågluffade. Vi var inne och ute ur Slovakien på mindre än en timme innan vi kom in i Ungern. Därifrån tog det sedan en timme innan vi kom fram till Tata.

Judit och Paul köpte nämligen hus strax utanför Tata för snart två år sedan men på grund av samhällets nedstängning för covid så flyttade de inte hit förrän förra våren. De håller just nu på att bygga ut sitt hus så de bor tillfälligt i en lägenhet i centrala Tata med sin lilla fyramånaders dotter Holly. Så vi körde direkt till deras lägenhet. Det var såå kul att ses igen då vi inte har träffat dem på över ett år! Paul var fortfarande på jobbet, men Judit bjöd oss på mat innan vi åkte vidare till vårt boende. Lägenheten de bor i har inget gästrum och att dela boende med en fyramånaders bebis som vaknar i tid och otid är såklart lite stressande för alla inblandade, så Judit hade fixat oss ett Airbnb-boende, som ligger knappt 20 minuters promenad från deras lägenhet.

När vi kom igår stod termometern på +30 grader, men det var molnigt, vilket var rätt skönt. Men det var såklart väldigt varmt, men vårt boende är en liten stuga som ligger innanför en stor grind och stugan är helt i sten, och har bara två små fönster så det var väldigt svalt och skönt inomhus. Så vi har en liten stuga med en egen trädgård där det växer superstora hallon och grönsaker precis utanför dörren.

Judit behövde sedan åka hem och lösa av sin mamma som tog hand om Holly, och även ta emot Paul som slutade jobba vid kl. 19. Så vi hängde i stugan en stund innan vi promenerade ner mot Tatasjön och en jättefin uteservering precis vid vattnet. Där mötte vi upp med Paul och det var såklart även jättekul att träffa honom igen.

Det stod på väderappen att det skulle komma regn på kvällen, så vi hade med oss paraplyer i fall att. Vi tog oss varsitt glas och pratade om allt och det tog inte mer än kanske 20 minuter innan vi såg de första blixtrarna och himlen i fjärran var helt kolsvart. Vi tog det ändå rätt lugnt men på bara ett par minuter så kom åskan närmre och det började blåsa helt sjukt mycket. Personalen kom och fällde ner parasollerna och vi ville inte fastna i regnstormen så vi fick lämna öl nr. 2 som vi hade precis fått in och så småsprang vi åt varsitt håll hem. Och efter bara fem minuter så börjar det fullständigt ösa ner! Vi var inte långt hemifrån men herregud så blöta vi blev, haha! Så vårt första möte med Judit och Paul på över ett år varade i typ en halvtimme innan vi fick springa skilda vägar, haha.

Hann inte skriva igårkväll då det blev så sent men här kommer bilder från gårdagen.

Puss & kram!