Hanna-Sofias resor 🌎: Otursdag

Igårkväll släckte vi inte lampan förrän 01.30 då vi kom hem vid 00.30 och jag skulle skriva ett inlägg här innan vi somnade, så imorse sov vi nästan till kl. 10. Så vi tog en väldigt lugn morgon och var ute på stan vid 11.30. Målet med dagen var att ta oss till muséet ANU Museum of the Jewish people, som är, som namnet antyder, ett judiskt museum som pratar om judars historia och nutid. Vi hade kollat upp att det fanns ett informationscenter 500 meter från lägenheten, dit vi tänkte gå för att fråga vilken buss vi skulle ta, då Google maps gav oss olika besked.

Kartan visade oss till ett närliggande köpcentrum, men väl där inne hittade vi ingen informationsdisk, och vi frågade säkert fem olika personer i olika butiker om var informationsdisken fanns men ingen av dem visste. Vi visste däremot att vi skulle behöva köpa ett busskort som vi skulle ladda med pengar, innan vi klev på bussen. Så inne i köpcentret ser vi en liten disk med själva busskortets logga, så vi går till henne för att fråga om vi kunde köpa ett busskort där. Det kunde vi, men endast ett personligt sådant, där man får sin bild och sin kontaktinformation på. De flesta turister väljer såklart att köpa ett icke-personligt som man bara laddar med pengarna man behöver för vistelsen man är här, men sådana sålde inte hon. För att köpa ett personligt kort av henne behövde hon våra passnummer, då det inte funkade med våra personnummer. Frågade var vi kunde köpa de icke-personliga varpå hon säger en supermarket som ligger en våning ner till vänster. Vi går ditåt men hittar ingen supermarket. Vi börjar bli lite less så vi går ut och tänker att vi kan lika gärna köpa busskortet på bussen, vilket vi har läst att man också kan göra.

Vi kollade på Google maps och såg att det skulle gå en buss om en halvtimme, så under tiden så tänkte vi att vi kan ju testa gå in på 7 Eleven för att se om de säljer busskort där. Det gjorde de inte heller, men tjejen i kassan sade på knackig engelska att en supermarket i närheten sålde. Så vi gick mot dit hon beskrev men inte heller där inne sålde dem. Tjejen i kassan på supermarketen kunde ingen engelska, men en kund som stod i kö före oss sade att hon visste var bussskorts-företaget hade ett kontor, och försökte beskriva det för oss. Hon var lite speciell och var inte heller 100 % säker på var det låg, så vi struntade i hennes beskrivning och gick tillbaka till busshållplatsen och tänkte att vi KAN ju ändå köpa på bussen, så som det har stått på nätet.

Bussen kommer och vi frågar busschauffören, men nej då, man kan inte köpa busskort på bussen och inte heller betala kontant. Så vi ska precis gå av bussen när en tjej säger att man kan köpa en biljett i appen. Vi hade redan laddat ner en app, som för övrigt funkar i hela världen, där man kan söka efter buss, tåg och spårvagnar. Så vi stannar kvar på bussen och jag visar henne appen och hon säger att man kan köpa biljett i den. Så jag tackar henne och vi sätter oss ner för att köpa biljett. Men självklart krånglar appen och jag lyckas inte registrera mitt mobilnummer och tro fan att det kommer ombord en kontrollant då, som ska kolla att alla har giltiga biljetter... Gubben kan såklart inte engelska, men jag säger bara att jag håller på att köpa biljett och pekar på mobilen. Appen bara snurrar och snurrar och det går helt enkelt inte. Jag tänkte att vi får väl då kliva av och strunta i att åka buss, men då kliver kontrollantgubben av, så vi tänkte att vi fortsätter att åka och får kliva av när/om nästa kontrollant kommer.

Men det kom ingen, och efter ca 30 minuter så är vi nästan framme vid muséet men med tanke på att vårt frenetiska bussbiljettförsäljarställe-letande hade tagit hela förmiddagen så var klockan nu strax efter kl. 13 så vi insåg att vi måste äta lunch innan vi går in på muséet. Så vi hoppar av en bit ifrån muséet och går in i ett shoppingcenter och äter lunch. Och där ser vi att det finns en mataffär så vi går in där för att se om vi kan köpa ett busskort så vi kan åka tillbaka hem igen. Men nope, inte där heller. Ingen av de i kassan pratade engelska, men en kund sade att vi skulle köpa det på nåt som hette "Super-pharm", som är ett apotek (av alla ställen) där de säljer de här bussbiljetterna. Så alla vi hittills hade frågat hade inte refererat oss till en "Supermarket", utan ett jädra apotek som heter "Super-pharm". Så vi går dit och äntligen hade vi hittat rätt så vi kunde köpa oss varsitt jävla busskort.

Från köpcentret var det en 20 minuters promenad till muséet som ligger på samma ställe som Tel Aviv University. Google maps visade oss att vi kunde gå igenom hela campusområdet för att komma till muséet, men icke, då man behövde vara student och visa sitt student-ID för att komma in på området. Så vi fick snällt gå runt det enorma campusområdet och det hjälpte ju inte att det var 5000 grader varmt ute, och ingen bris från havet och vi båda dryper av svett. Efter vad som kändes som en evighet hittade vi slutligen rätt, och nu var klockan 14.30. Så TRE TIMMAR efter vi lämnade lägenheten så kom vi alltså fram till dagens mål. Herregud... Vi betalade i alla fall entréavgiften och strosade omkring där inne i lite mer än två timmar och lärde oss massvis om judendomens historia, nutid, kultur osv. Väldigt intressant.

Nu när vi hade ett giltigt busskort så var det bara att hoppa på första bästa buss som stannade utanför muséet och vi åkte tillbaka hemåt. Bussresan tog ca 40 minuter på grund av flera vägarbeten, så vi var hemma i lägenheten igen vid 17.45. Vilade en stund på rummet och en timme senare gick vi ut för att äta middag. Daniela som vi träffade igår hade rekommenderat oss en restaurang som enligt henne hade Tel Avivs bästa veganburgare. Restaurangen låg en 25 minuters promenad från lägenheten så vi vandrade iväg och kom fram till den lilla restaurangen som är ett hål i väggen med små bord direkt på trottoaren. Det var mycket riktigt väldigt gott, och det roliga var att man på menyn kunde välja vilken sorts burgare man ville ha baserat på märke. Och då jag ju är rätt bevandrad i vegoprodukternas värld så var det kul att se att de faktiskt hade skrivit ut märkena, och inte bara kallar det "vegoburgare" som i Sverige. Det var såklart också roligt att få tips från en local, då vi troligen aldrig hade stannat på det här stället om vi inte visste om det, då det är väldigt anonymt från utsidan. Istället för att gå hem direkt efter middagen gick vi omvägen via stranden och satte oss på en strandbar och tog ett glas, och stoppade fötterna i sanden och såg ut över Medelhavet. Väldigt mysigt.

Inte lika många bilder idag, då jag inte brukar ta bilder inne på muséer, och dessutom var jag rätt irriterad på förmiddagens jädra krångel så jag var inte så fotosugen, haha. Det blev kanske ingen otursdag direkt, men dagen gick i alla fall inte som planerat, men det blev ju bra till slut ändå.

Puss och kram!