Hanna-Sofias resor 🌎: juni 2025

juni 30, 2025

Lilla Björnrundan i Oulanka nationalpark

Efter att ha sovit rätt dåligt i stort sett varje natt på semestern hittills så sov jag i natt som en stock. Vaknade vid 9-tiden, gick upp och åt frukost och satt i bilen en timme senare. Idag körde vi ca 2 mil utanför Ruka, till Oulanka nationalpark och vandringsleden Lilla Björnrundan, eller Pieni Karhunkierros som den heter på finska. Leden som heter bara Björnrundan är hela 82 kilometer lång, men Lilla Björnrundan är lite mer rimliga 12 kilometer. När vi går i skogen hemma så brukar vi gå max 8-9 kilometer, så vi var lite undrande om hundarna skulle orka. Men vi chansade och gav oss iväg. Vädret sprack upp när vi satt i bilen på vägen dit och vi har haft klarblå himmel större delen av dagen och behagliga 16-17 grader varmt.

Och det är inte så konstigt att just Björnrundan, inklusive Lilla Björnrundan, räknas som en av Finlands finaste vandringsleder. För herregud så vackert det är. Man vandrar verkligen mitt i djupaste skogen, man går över flera hängbroar, ser vattenfall och ljudet av den brusande forsen Vattumutka är ens ständiga följeslagare. Leden är också så otroligt väl underhållen. Det är byggda trappor, broar och spångar där det behövs och skyltar med avstånd kvar på lämpliga avstånd. Vid vindskydden finns det stora vedförråd, både med färdighuggen ved men också med större kubbar, och det finns både såg och yxa till förfogande. Så hela leden är så otroligt fin och det är lätt att hitta med markeringar på vart och vartannat träd. Det var ganska mycket myggor, men man märker inte av dem så mycket om man håller sig i rörelse. Men så fort man stannar, och framförallt när man kommer nära vatten så blev det helt galet mycket. Vi hade tänkt att stanna och fika vid ett vindskydd efter lite mer än halva vandringen, men just det här vindskyddet låg precis vid en bäck så det var helt vansinnigt mycket myggor. Men efter en helt sjukt lång klättring uppför säkert 300 trappsteg så satte vi oss på en bänk vid en utkiksplats för att äta vårt medhavda fika. Man kommer dock inte undan myggen helt och hållet, så vi satte på oss våra ytterst snygga mygghattar och fick smyga in fikat under myggnätet, haha.

När vi hade ett par kilometer kvar så går vi uppför en liten backe med trappsteg och när jag tittar upp så står det en ren mitt på stigen. Bara 3-4 meter ifrån oss. Vi står och tittar på varandra ett tag men även när hundarna börjar skälla så blir den inte särskilt rädd, utan lommade så sakteliga iväg. Tänker att renar i allmänhet inte är så skygga, plus att de kanske är lite vana vid att stöta på människor just här. Vi såg renar flera gånger längs vägen, där en av dem stod och drack vatten och badade lite på andra sidan floden där vi var. När vi vandrar i skogen hemma så finns förhoppningen att kanske få sen en ekorre eller ett rådjur, men här är det renar överallt. Såg både ren på vägen och bredvid vägen både på dit- och hemvägen idag. Vägskyltarna varnar för renar överallt, så vi är verkligen på deras hemmaplan nu. Längs vägen till leden såg vi att flera hus hade stängsel runt tomterna, och det är ju för att hålla renarna borta. I Skardalen har man staket för får, och här i nordöstra Finland har man staket för renar.

När det var drygt en kilometer kvar så började Ellie sacka efter och visade tydligt att hon var trött. Thea hade dock kunnat fortsätta minst lika långt till kändes det som. Var den hunden hittar all energi ifrån är ett mysterium alltså. Men trots att Ellie gick långsamt sista biten så klarade hon det ändå, men var märkbart trött när vi kom fram till bilen. Även om cairnterriers ofta benämns som stora hundar i små förpackningar så är ändå 12 kilometer rätt rejält långt. Med tanke på att även människorna var trötta, haha.

Vi körde tillbaka till Ruka, passade på att tanka bilen, och handlade lite välförtjänt efter-vandring-öl. När vi kom hem åt vi karelska piroger, då vi bara hade varsin macka och smoothie med oss som fika på vandringen. Jag har aldrig ätit karelska piroger innan, men Fredrik hade en finsk kompis när han var liten och han hade smakat tidigare. Basen är en deg med rågmjöl och fyllningen är risgrynsgröt. Så värmer man dem bara en stund i micron, och har smör på som smälter på den varma pirogen. Det var faktiskt riktigt gott!

Direkt när vi kom hem satte vi på bastun, så efter vi hade ätit lite så satte vi oss i bastun och drack öl och kände oss välförtjänta av lite vila efter vår långa promenad. Hundarna däckade direkt när vi kom hem, vilket är förståeligt. Enligt min telefon har vi gått över 21 000 steg idag, så man undrar ju hur många steg de har tagit med sina små ben. Nu ska vi snart göra middag och sen tänder vi en brasa och bara har det gött här i vår fina stuga efter vår långa tur idag.

Se och njut på de vackra bilderna från Oulanka nationalpark!

Ren på vägen!

Redo för Lilla Björnrundan

Trappor

Första hängbron

Vattumutka

Nästa hängbro. Ellie tyckte det var lite läskigt att gå när bron sviktade under tassarna

Hej från Lilla Björnrundan!

Ännu en hängbro

Stugan Myllykoski

Ser ni stugan där nere?

Vackert!

Fors

Ronja Rövardotter-landskap

Vattenfallet Jyrävä

Tjejerna och vattenfallet

Familjen Stark och vattenfallet

Tjejerna leder vägen

Vackert!

Hej!

Thea spanar

Ner för trappor

Ser ni renen i vattenbrynet?

Ännu en hängbro

Hängbro

Skog så långt ögat når

Utkiksplats

Lunch. Snygga va?

Ni ser vad fin leden är?

Tjena! Tre meter från oss

Tjejerna kämpar på

Vatten

Mer vatten

Sista hängbron

Karelska piroger, öl och en trött Hanna-Sofia

Även trötta hundar

juni 29, 2025

Regnig dag i Uleåborg byttes mot drömstuga i Ruka

Imorse vaknade vi i Uleåborg till ihållande regn som slog mot rutorna. Jag hade sovit ganska dåligt då Ellie ville ut och kissa vid 03.15 i natt... Och det märks verkligen att vi befinner oss långt norrut för fastän det var mitt i natten så var det lika ljust som det var när vi släckte lampan vid midnatt. Så vi vaknade alltså vid 9-tiden till regn. Vi tog en lugn morgon och begav oss från lägenheten vid 11-tiden. Då åkte vi mot parken Hupisaaret som ligger mitt i Uleåborg. Vi klädde oss i regnställ och promenerade med hundarna runt i parken i ungefär en timme. Till båda tjejernas lycka så såg de en ekorre som de skällde ut efter noter, haha.

Efter den regniga promenaden åkte vi mot ett köpcenter en bit utanför stan då vi behövde köpa en extra tandkräm till hundarna, och vi hittade en söndagsöppen djuraffär. Precis där låg även en stor mataffär och den finska hamburgerkedjan Hesburger som vi båda ville testa. Så jag testade deras vegoburgare och Fredrik deras nuggets, men ledsen att säga att det inte står sig mot Max i Sverige. Men vi blev mätta och efter lite handling på mataffären så körde vi vidare mot nordöst.

Längs vår väg idag har vi sett en älg och otaliga renar. Såg även flera små renkalvar! ♥♥ Vi befinner oss i landskapet Norra Österbotten har kört genom det landskapet hela dagen, då det sträcker sig hela vägen österut mot ryska gränsen. Så 25 mil från Uleåborg, och 4 mil från Ryssland befinner vi oss nu, i den lilla skidorten Ruka. Vi bor ett par kilometer utanför byn, mitt ute i skogen. Det är ett par hus runt oss men ni kan se vilken utsikt vi har från vår uteplats. Den här stugan är verkligen som en dröm. Den är SÅ FIN! Den är kanske 60 kvm stor, med ett stort och ett litet sovrum, gästtoalett, jättefint badrum (med bastu, såklart) och stort gemensamt kök och vardagsrum. I vardagsrummet finns en öppen spis där vi nu sitter och eldar och dricker ett glas vin. Vi spanar hela tiden ut genom fönstret i vardagsrummet för att förhoppningsvis få en skymt av en ren eller älg här utanför. När vi hade packat in i stugan så sprayade vi oss med myggspray och tog en liten promenad på skogsvägen här utanför. Det är ganska mycket mygg, men inte så det är olidligt. På den korta promenaden hann Thea rulla sig i renbajs och var väldigt nöjd med sig själv efteråt. När vi kom hem lagade vi tacos och öppnade en flaska vin. Och nu sitter vi som sagt framför öppna spisen och känner inte en tillstymmelse av söndagsångest. Det är så oerhört mysigt i den här stugan att vi känner efter bara ett par timmar att vi skulle kunna stanna i flera veckor. Om det inte vore för myggen...

Vi hann ju inte utforska allt för mycket av Uleåborg, men det är en förånadsvärt stor stad för att ligga så långt norrut. I Sverige är ju Umeå Norrlands största stad, med runt 90 000 invånare, och Uleåborg har ju fler än dubbelt så många. Och här var första gången vi faktiskt körde motorväg, vilket vi inte ens gjorde nere i Åbo. Stan kändes väldigt utspridd, och det lilla vi såg av centrum igårkväll påminde faktiskt lite om Uppsala. Lite skillnad nu när vi är i Ruka, där det bor bara cirka 200 personer, hehe.

Njut av de regniga bilderna från Uleåborg och framförallt bilderna på vår fina stuga här i Ruka!